- Project Runeberg -  Kunskapslära /
565

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 4. Helhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

565

orsaker måste här sökas. Därmed inträder för tanken den
kausalitetsordning, hvars konturer uppdragits i det föregående1.

Allmän gravitation och speciell kausalitet blifva följaktligen
tvänne grundförutsättningar, till hvilka konsekvensen drifver oss
tillbaka. Men i hvilket förhållande till hvarandra skola vi tänka oss
gravitation (det allmänna) och kausalitet (det speciella)?
Naturligtvis icke så att gravitationen är det abstrakta (ovärkliga) och
kausaliteten det konkreta (värkliga). Båda äro lika värkliga, och
tänkta i och för sig äro de icke resultat af en generaliserande, utan
en isolerande abstraktion. De höra därför tillsammans som
integrerande moment i ett helt. Nu synes dock intet hindra att man
uppfattar kausalitetsordningen som ett specialfall eller, rättare, en följd
af gravitationsförhållandet. Det senare innebär egentligen rörelse, och
gravitationsrörelsen, detta ursprungliga faktum, hvilket just såsom
ursprungligt icke har någon orsak, är själf bestämbar som orsak.
Den representerar nämligen energi, och materiella massor kunna på
grund af gravitationen sammanstöta, hvarvid oöfverskådliga
värk-ningar följa, såsom astronomien (kosmogonien) bäst intygar.

Hithörande förhållanden återföras emellertid lämpligast till
energibegreppet, det andra kausalbegreppet. Massorna äga energi
på grund af sina rörelser och lägen (de senare i förhållande till den
allmänna attraktionen). Universum framstår ur denna synpunkt som
en totalitet af massor och energier och bildar en allomfattande
konfiguration. Då denna är variabel och manifesterar sig i en evigt
växlande systematik, så uppstår frågan om icke på grund häraf
begreppet om universum som ett inom sig slutet helt spränges.
Energiomsättningen har aldrig börjat utan fortgår från evighet.
Universum blir därför som en i den gränslösa oändligheten
återgående spiral. Allt tal om en första anordning och en
konfigurationsförändringens början får därför ingen reell betydelse. Före hvilken
som hälst fixerad konfiguration löper fastmer en gränslös regressiv
serie af andra konfigurationer (konfigurationsproblemet). Likväl
behöfver begreppet om universum som ett inom sig sammanhängande
och slutet helt därför icke anses upplöst. Visserligen kommer
världen ur tidens, rörelsens och den successiva anordningens
synpunkter att bilda ett ständigt i regressiv riktning öfversigvisande
helt, men då nämda världsbestämningar äga sitt reella underlag
i den obetingade substantiella värkligheten, så leda de icke utom
eller utöfver denna, och just den substantiella realiteten blir den
afgörande vid besvarandet af spörsmålet om värkligheten som ett
slutet helt. Nu bildar nämda realitet såsom obetingad en icke
öfversigvisande, utan, positive uttryckt, inom sig afslutad totalitet.

1 S. 539 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskap/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free