- Project Runeberg -  Kunskapslära /
577

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XIX. Empirisk transscendens. De psykologiska transscendenskategorierna - 2. Det psykologiska substansbegreppet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

577

Ses det oföränderliga hos den psykiska substansen ur
tidens synpunkt framträder det som densammas permanens eller
tidskontinuitet. Substansen fortvarar under det de accidentella
innehållsbestämningarna uppkomma, förändras och försvinna. —
Strängt taget är substansen oföränderlig äfven med hänsyn till sin
grad eller, rättare, den är gradlös. Ty hvarje grad innebär ett
visst subjekts framträdande i en bestämd intensitet. Och hvarje
grad blir först i förhållande till en annan en bestämd sådan. Skulle
nu graderna hänvisa på hvarandra i oändlig regress, så nådde man
aldrig fram till något obetingadt. Därför måste ett yttersta
gradlöst poneras, hvilket utgör alla graders utgångspunkt och på samma
gång kärna eller det, som är i olika grader, ingående i dessa som
deras substantiella subjekt. Graden bildar alltså icke någon
substansbestämning, utan den gradlösa substansen är snarare en
bestämning hos graden, i den meningen nämligen att graden
hänvisar på det i och för sig gradlösa som en nödvändig förutsättning 1.

Men det oföränderliga är det i motsvarande hänseende enkla.
Och enkel är den psykiska substansen i eminent bemärkelse, ty om
några delar kan här icke blifva tal, då ingen anledning förefinnes
att antaga, att det psykiska är af kroppslig natur om det ock är
betingadt af bestämda kroppsliga förutsättningar.

Låt oss till sist beteckna denna yttersta, i sig oföränderliga
psykiska enhet och grund med den kant’ska termen transscendental
apperception, men på samma gång gifva denna en innehållsrikare
betydelse. Transscendental är apperceptionen (den psykiska
substansen) först och främst i den bemärkelse Kant fastslagit: den utgör det
kunskapsteoretiska vilkoret för erfarenhetens (kunskapens) möjlighet,
en betingelse som därtill öfverskrider erfarenheten i den meningen, att
den icke är gifven i någon speciell sådan, men ligger till grund för
erfarenheten i det hela. Den utgör i denna bemärkelse närmast ett abstrakt
subjekt, en enhetsprincip, som måste förutsättas särskildt för
erfarenhetens sammanhang. Dess transscendentalitet blir här ett
uttryck för dess kunskapsteoretiska nödvändighet, dess hvarför. Men
benämningen transscendental kan äfven lämpligen få häntyda på dess
transscenatewta natur, ehuru Kant icke vill tillerkänna den en dylik
karaktär. Den är dock transscendent ur existenssättets, resp.
uppfattningens synpunkt. Huru är den till och huru uppfattas den ? Icke
genom något omedelbart erfarenhetsförnimmande, utan alldenstund
den, som sagdt, öfverskrider och för såvidt undandrager sig direkt
erfarenhet, måste den uppfattas genom ett konstruktivt tänkande. Och ur
denna transscendenta synpunkt blir den äfven något mera än ett blott

1 Jfr s. 490.

Vannérus, Kunskapslära. 37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free