- Project Runeberg -  Kunskapslära /
581

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XIX. Empirisk transscendens. De psykologiska transscendenskategorierna - 3. Mångfald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

581

stantiella mångfald rimligtvis kan anses vara. Vill man gifva frågan
en fullt exakt formulering kommer den egentligen att lyda så:
huru många (individuella) psykiska substanser finnes det i tillvaron?
Men det fullkomligt hopplösa i försöket att finna svaret medför,
att frågan måste förändras. Det kan endast gälla att komma till
en allmän åsigt om, i hvilken omfattning det psykiska och andliga
lifvet öfverskrider det psykiska och andliga lif, som mångfalden af
mänskliga individer representerar. Och härvid kan man tänka sig en
undre och en öfre gräns, resp. en fortgång mot dessa ytterpunkter.

a.) Att det finnes en mångfald psykiska subjekt motsvarande
den typ, som den mänskliga individen känner genom sin egen inre
erfarenhet, låter sig icke på allvar bestridas. Men äfven tillvaron
af ett nedom-mänskligt själslif låter sig näppeligen förnekas.
Också är begreppet "djurpsykologi" i farten att ingå i det
allmänna medvetandet; begreppet "växtpsykologi" däremot är ännu
så länge mindre populärt. Skilnaden mellan människan och de
högre djuren är icke så skarp, att man utan godtycke kan —
såsom Descartes gjorde — karaktärisera de senare som rent
mekaniska automater. Och fullkomligt omöjligt är att
uppdraga någon fix gräns mellan de högsta och de lägsta
djurorganismerna. Om för öfrigt människan, incl. hennes själslif icke
antages stå i genetiskt utvecklingssammanhang med den öfriga
organiska världen, huru skall man då kunna vetenskapligt förklara
hennes utveckling? Konsekvensen blir, att man måste betrakta hela
djurserien såsom bärare af ett motsvarande psykiskt lif,
framträdande i en obestämbart rik skala af lägre och högre former.
Fysiologiskt lif och psykiskt bilda för såvidt olika sidor hos ett och
samma hela: organismen. Redan härigenom kommer det
nedom-mänskliga själslifvet att förete en enorm omfattning; det blir minst
lika många psykiska substanser, som det finnes djurorganismer.
Men liksom det är ogörligt att uppdraga en fix gräns mellan
människa och djur, så låter sig till sist en dylik ej häller uppdragas
mellan djur och växt. De lägsta djuren och de lägsta växterna
förete en så omärklig differentiation,att gränsen blir alltigenom flytande
mellan de hithörande båda "rikena" vare sig att växterna antagas
härstamma från primitiva djurorganismer eller tvärtom eller båda
från ett gemensamt organiskt ursprung. Någon exakt kännedom
om de lägre djurens själslif kunna vi visserligen icke äga —
endast en abstrakt och hypotetisk analogiuppfattning blir här
möjlig 1 —, och ännu mindre kunna vi veta, huru ’växtsjälen’ lefver sitt

1 Jfr Wundt, GrundriBS d. Psychologie, S. 319.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free