Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XIX. Empirisk transscendens. De psykologiska transscendenskategorierna - 3. Mångfald - 4. Psykiskt realsammanhang och psykisk kausalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
för nämda transscendenta realitet. Till mera än en hypotetiskt giltig
uppfattning kan tänkandet dock sällan nå fram vid sina försök att
omsätta denna symbolism i adekvat sanning. Själfva tänkandet är
en specifikt subjektiv funktion; det opererar visserligen så, som det
måste operera, men då de transscendenta begreppen ej kunna i
egentlig mening verifieras och det består en aldrig upphäfbar motsats
mellan den omedelbart gifna värkligheten och den transscendenta,
så kan den vunna kunskapen om den senare icke pretendera att
vara den otvifvelaktigt adekvata. Däremot kan den vara hypotetiskt
giltig och hafva sin betydelse som sådan. Så förhåller det sig
ock med den teori om det psykologiska substansbegreppets
utvid-ning, som i det föregående skisserats. Att mångfalden af psykiska
substanser till sist blir bunden vid mångfalden af materiella
substanselement och att begreppet psykofysiskt substanselement
(eller populärt ’atomsjäl’) följaktligen har sin betydelsefulla innebörd,
allt detta kan vid första påseendet förefalla otillbörligt fantastiskt.
Vid närmare eftertänkande skall det likväl inses att den till grund
liggande tankegången visserligen är problematisk, men ock att den
hypotes, hvari den resulterar, icke är fantastisk, utan tvärtom af
empirisk-/o</isÅ; grundläggning. Sitt förnämsta stöd äger den däri att
det objektiva värklighetssammanhanget själft med sin låt vara
hypotetiskt förutsatta kontinuitet mellan värklighetens alla föremål
och förlopp icke blott tillstädjer, utan rent af fordrar densamma.
4.) Psykiskt realsamm anhang och psykisk kausalitet.
Liksom det i erfarenheten gifna psykiska lifvets brist på
själf-existens uppfordrar till bildandet af ett substansbegrepp, så leder
reflektionen på själslifvets förändringar till ett visst
kausalitetsbegrepp, begreppet om ett psykiskt orsakssammanhang. Äfven
förändring innebär osjälfständighet, men det är icke så mycket den
sidan hos förändringen, som bildar kausalitetsbegreppets
utgångspunkt, som icke mera det speciella faktum, att hvarje sådan är
liktydig med ett skeende, en uppkomst af någon ny realitetsordning,
ett inträde inom aktualitetens sfär af förhållanden, hvilka ytterst
måste uppfattas som kausalt betingade effekter. Vill man ännu
abstraktare uttrycka samma sak kan man påstå att substansen
begrip-liggör de psykiska funktionernas vara, kausaliteten deras blifvande.
Det finnes här endast tvänne alternativ: antingen uppkomma
de olika psykiska tillstånden rent grundlöst eller ock i kraft
af dem förvärkligande orsaker. Då nu det förra alternativet strider
mot en bestämd tankelag och därför är att afvisa med all den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
