Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XIX. Empirisk transscendens. De psykologiska transscendenskategorierna - 5. Helhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
är, att de empiriska vetenskaperna icke angifva det. Men då kan
man ock påstå, att det empiriskt fattade andliga lifvet äfven i denna
punkt leder utöfver sig och hänvisar på den värklighet, som
sammanfaller med väsendet i dess adekvata egenrealitet. —
Helhetskategorien i den användning den här fått har det ur
kunskapsteoretisk synpunkt intressanta med sig, att den utgör en
rent logisk kategori. Det oändliga hela är i grunden ingenting
annat än våra tankelagars objektiverade system. Det är krafven på
fullständig bestämdhet, motsägelselöshet, tillräcklighet med hänsyn
till objektiv grundläggning o. s. v., som här taga sig ett på samma
gång extremt och samladt uttryck. I ingen erfarenhet är ett
dylikt fullständigt och oinskränkt helt gifvet, men icke desto mindre
framstår tanken därom med oundertrycklig styrka. Det är icke svårt
att angifva den allmänna psykologiska grunden härtill. Tänkandet
är en lagbunden psykisk värksamhet, hvilken en gång inledd måste
försiggå så, som den gör. När nu den värklighet, om hvilken
attributet allomfattande helhet öfverhufvud kan utsägas,
innehåller allt, som kan sägas blifva föremål för mänsklig
tankeuppfattning, så är det klart, att tänkandet på detta föremål skall komma
att liksom använda alla sina resurser. Men tänkandets rent logiska
kapacitet framträder just i tankelagarna. När då tänkandet
reflekterar på värkligheten som ett helt, måste följaktligen dess totala
lagsystem komma till användning. Värkligheten eller objektiviteten
gifver därvid visserligen impulsen, men innehållet i tänkandet måste
det senare själft gifva sig, och det sker genom att aktualisera
tankelagarnas innehåll och tänka detta i dess yttersta
konsekvenser. Någon verifikation af det så i kraft af en art logisk
spontanitet aktualiserade och tänkta är dock icke möjlig. Begreppet om
det oändliga hela blir under sådana förhållanden en norm, hvarmed
tänkandet möter värkligheten, fordrande att den skall rätta sig
därefter. Det hela bildar liksom den oändligt stora ram, hvari
realiteten har att inpassa sig. Infogar den sig ock däri? Med
denna fråga är en af det kunskapsteoretiska problemets vitala
punkter berörd. Aga tankelagarna exakt objektiv giltighet så att
kongruens existerar mellan dem och realitetens, specielt den
trans-scendenta realitetens grundformer? Ett fullt afgörande svar på denna
fråga, d. v. s. ett, som utmynnade i ett otvifvelaktigt ja eller nej,
kan dock, enligt vår åsigt, icke presteras. Visserligen är det
ingenting som hindrar antagandet, att tankelagarna äro af universell
objektivitet, men hvad garanterar å andra sidan att de så äro ? Vi
kunna visserligen icke undgå att använda dem som tankenormer
och förutsätta deras giltighet; en spekulativ tankenödvändighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
