Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XX. Empirisk totaluppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
belysa äfven det andliga lifvet och dess ställning i tillvaron. Vårt
psykiska lif och all öfverhufvud tänkbar andlig lifsutveckling måste
alltså antagas hafva sitt yttersta fundament i de psykofysiska
substanserna, liksom det andliga ock måste anses vara indraget som ett
integrerande moment i värkligheten universella process. Äfven kan
det ur teoretisk synpunkt ej vara tillåtligt att statuera ett undantag
för det andliga lifvet från den stränga nödvändighet, resp.
lagbundenhet, som utgör ett världsordningens attribut. Af evighet determinerad
att försiggå på ett bestämdt sätt och i en bestämd riktning måste
världsprocessen manifestera äfven det andliga innehåll, hvaraf den
substantiella värkligheten är bärare, med samma allmänna nödvändighet,
som kommer de materiella korrelatförhållandena att framgå ur systemet
af betingelser. Alltså: det individuella själslifvet af en bestämd
omfattning, intensitet och rytm, det utvecklingstillståndet hos ett visst
samhälle, det mänsklighetens kulturlif i det hela — det ena som det
andra under bestämda gifna förutsättningar och i bestämda tidpunkter.
Ej häller här rader ett tillfälligheternas och sammanhangslöshetens
kaos, utan ett enda lagbundet allskeende. Det andliga lifvet i sina
såväl individuella som öfverindividuella gestaltningar är därför ett
lika nödvändighetsbestämdt resultat, som de materiella bildningarna
och måste så vara, då det andliga och materiella ur syntetisk
synpunkt framstå som ett och samma odelade hela — ett enhetsdrag,
äfven det, hos värkligheten.
Denna nödvändighetsbestämdhet och på ingen punkt upphäfda
determinism, hvarigenom värkligheten förvandlas till en enda
ödesordning, höfves det tänkandet att ej blunda för, utan erkänna i
dess fulla omfattning. Teoretiskt är den liktydig med en
förutsättning för möjligheten af ett begripligt grund- och följdsammanhang
i tillvaron. Vi kunna till sist icke förstå en process af hvilket slag
den vara må, om vi icke få återföra den till dess tillräckliga grunder
och fatta den som en realföljd af dessa. Att förstå blir då just att
fatta ett sammanhangs nödvändighet. Intet antagande är därför
kunskapsteoretiskt giltigare och betydelsefullare än det, att
värkligheten utgör ett enda sammanhang och ett helt, där äfven
skeendet försiggår i kraft af ett fullständigt bestämdt sammanhang eller,
med ett ord, nödvändigt.
Denna deterministiska regim måste vidare själf anses vara
alltigenom likgiltig för hvad som händer och sker. Ty en
intersubstantiell ordning och process låta sig i och för sig icke identifieras med
medvetande, vilja och förnuft. Men denna omständighet hindrar icke
att den substantiella värkligheten kan potentielt innehålla och
världsprocessen leda till utvecklingen af icke blott medvetande, känsla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
