- Project Runeberg -  Kunskapslära /
621

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Väsensbegreppet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

621

görande de relativa bestämningarnas reella subjekt, och dettas
artbeskaffenhet sammanfaller just med värklighetens kvalitativa väsen.
Subjektet måste visserligen anses äga äfven relativa bestämningar,
men dessa äro relationsformer för väsendets tillvaro, under det dess
innehåll, som sagdt, utgöres af det reella subjektet i dess
kvaliti-tiva egenbestämdhet.

Form och innehåll äro emellertid endast olika sidor hos ett och
samma hela. Därför kan man påstå att äfven väsen i kvalitativ
mening är en abstraktion, som man dock af flere anledningar
har intresse af att särskildt uppmärksamma. Detta intresse återför
sig ytterst till tanken att det kvalitativa väsendet är det centrala
hos värkligheten, enär det vare sig ingår i eller ligger till grund för
alla de speciella manifestatioer, värkligheten företer. Väsendet blir på
så sätt ett slags inre, formen något yttre. Alla dessa korrelatbegrepp,
form och innehåll, yttre och inre m. fl., tjäna dock endast att
af-gränsa och pointera väsendet utan att angifva hvad väsendet är.
Problemet härom blir den metafysiska hufvudfrågan. Metafysiken
hade löst sitt grundproblem, om den kunde angifva den
transcen-denta värklighets egenart, som ligger till grund för den omedelbart
gifna fenomenvärlden.

Väsensbegreppet: Lange, Gesch. d. Material., II, S. 50, 544 ff.
Ave-narius, Phil., 8. 59: »Noch heute tritt der Philosoph unter die
Danaiden-Aufgabe, das Ding an sich in seinem objektiven Wesen zu »erkennen»
oder doch den Umfang unseres »Erkenntnissvermögens» an dessen
Erkennbarkeit, bez. Nichterkennbarkeit zu messen. Und diese ungeheuere Summe
von geistiger Kraft und bestgemeinter Arbeit verschwendet an die
metaphysische Bestimmung einer hypostasirten Hiilfsvorstellung, an ein in
Wahrheit objektloses Problem, an die Auffindung eines Ariadnefadens aus
einem vorher selbstgeschaffenen Labyrinth, welches schliesslich nur in
die Meinung des Suchenden besteht». Seydel, Schlüssel, S. 99. Riehl,
Kritic, II: Th. 2, S. 25: »der Begriff des Wesens ist zunächst ein
logischer Zweckbegriff». Nicht die Dinge selbst, unsere Begriffe von den
Dingen haben ein Wesen im eigentlichen Sinn des Worts» (ibid. 27). A
andra sidan yttrar E. om begreppet »ting i sig»: »er ist für Jeden
unentbehrlich und unanfechtbar, der seine sinnlichen Vorstellungen nicht für
grundlos halten will» (ibid. 28—29). Volkelt, Erf. u. Denk., S. 339 ff’.,
428 ff. Lotze, Metaph., S. 45 ff. Wundt, Logik, I, S. 546.
Ueber-weg, Logik, S. 148. —

I egenskap af grundväsen äger väsensbegreppet ett
omisskänneligt slägttycke med begreppet substans. Och i egenskap af ett
subjekt med utpräglad egenbestämdhet leder det tanken till det
famösa begreppet "ting i sig". Huru förhålla sig dessa
tankeföremål till hvarandra?

Att uppdraga en fix gräns emellan dem är icke, såsom
filosofiens historia intygar, möjligt. För egen del föredraga vi att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free