- Project Runeberg -  Kunskapslära /
623

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Väsensbegreppet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

623

äfven i den meningen att det med en viss godtycklighet kan
utstyras med egenskaper, som hafva sin raison d’etre endast i sin
kunskapliga utilitet, t. ex. de materiella substanslementens
rumsbestämdhet och rörelser. Väsenshetskategorien däremot är ett absolut
begrepp, nämligen begreppet om värkligheten i dess på samma gång
adekvata, fullständiga och entydiga bestämdhet. Så mycket blir
alltså i alla händelser visst, att filosofiens väsensproblem icke kan
anses genomgående löst i och med konstruerandet af ett
acceptabelt substansbegrepp.

A andra sidan är det lika säkert, att den mänskliga
kunskapsförmågan icke besitter något specifikt väsens- och sanningsorgan,
hvilket på så att säga öfverprofant sätt kunde förhjälpa henne till det
ideala metafysiska vetande, hvarom här är fråga. Vi hafva vårt
sinnes-förmedlade varseblifvande, vår inre erfarenhet, vårt logiska och
spekulativa tänkande, det är allt. Förmenta andra och ’högre’
kunskapsför-mögenheter hafva visserligen mer än en gång proklamerats, men af
imaginär natur som de varit hafva de icke kunnat göra någon effektiv
tjänst. All den väsenskunskap, som öfverhufvud är oss möjlig, måste
under sådana förhållanden utvecklas i anslutning till de empiriska
transscendenskategorierna, särskildt substansbegreppet. Detta får
vikariera för det egentliga och sannskyldiga väsensbegreppet, som då
blir en idé existerande liksom högst upp i tankerymden och af
betydelse så tillvida att den empiriska kunskapen, sedd i dess ljus, sättes
i en egendomlig belysning af densamma. Men uppfattas
substansbegreppet som en ställföreträdare åt väsensbegreppet måste det sedan
värkligen bli fråga om substansens väsen. Denna kombination
nödvändiggör dock i sin ordning att substansen måste rensas, d. v. s. i
tanken hållas fri från alla sådana egenskaper, som äro af blott
utilitets-natur, t. ex. åskådlighetsbestämningarna, och uppfattas i sin rena
begreppsenlighet. Med denna restringering har man alltså att i främsta
rummet fasthålla substansen såsom ett reelt subjekt med
hufvudat-tributet (genetisk) själfständighet. Däremot lyckas man
naturligtvis icke befria substansbegreppet från den problematiskhet och
abstrakthet, hvaraf det till följd af den empiriska
kunskapsförmågans begränsade resurser måste lida. Frågan om väsendet
reducerar sig följaktligen till denna: hvad är substansens väsen, resp.
väsendet hos de reella subjekt, hvilka ställföreträda väsendet i dess
adekvata egenrealitet? Finnes någon möjlighet att gifva ett svar
å det så förenklade problemet?

Att antydda kombinering af substans- och väsensbegreppen
i hvarje fall skulle innebära en motsägelse torde ej med fog
kunna påstås. Endast den som intager en extremt
fenomena-listisk ståndpunkt och häfdar att hela den substantiella värklig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free