- Project Runeberg -  Kunskapslära /
626

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Materialism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

626

röjande det obekanta reella väsendets framträdelsesätt, ungefär
som den organiska kroppen röjer tillvaron af ett själslif utan att
vara detta psykiska och andliga något. Men det sannskyldigt
reella väsendet måste poneras som ett substantivt subjekt, hvilket i
sin ordning icke utgör en bestämning hos något annat, utan själft
är grundväsen. Under sådana förhållanden kommer det att i
egenskap af en yttersta realprincip för bestämningar bilda en motsats till
den blotta sammanfattningen af sådana. Det enda vetbara om
den materialistiskt utstyrda materien blir, att den utgör en dylik
sammanfattning af adjektiviska bestämningar eller ett syntetiseradt
egenskapsinbegrepp, ett blott "for mal väsen", ett kollektivum. Ty det
är icke rumsbestämdheten eller massan, kraften, energien, rörelsen
eller tiden, som kan antagas utgöra det reella väsendet, utan det
är tvärtom det senare, som framträder i nämda former och
manifesterar sig däri. Men hvad är det, som är rumligt, af en bestämd
massa, rör sig o. s. v.? Där kommer den egentliga metafysiska
väsensfrågan igen, och materialismen kan icke besvara den, hvadan
hela åsigten mynnar ut i agnosticism och innehåller följaktligen
ingen positiv lösning. Att nöja sig med påståendet att väsendet
utgöres af "materia" är därför, ur metafysisk synpunkt, att låta
sig bländas af sakens yta och förbise själfva dess kärna.

Vidkommande de öfriga ofvan nämda materialistiska
grundbestämningarna är det väl obestridligt, att först och främst kraften,
energien, rörelsen och tiden i och för sig icke kunna konstituera ett
reelt subjekt. Den sista, tiden, innebär alltigenom en relation, hvilken
hänvisar på vissa relationsled och alltså förutsätter dessa, t. ex. tvänne
bestämda tilldragelser. Rörelsen är afgjordt ingenting i och för sig,
utan en attributiv bestämning hos ett föremål, nämligen dettas
egenskap att ändra läge. Med kraften förhåller det sig i själfva värket på
samma sätt. Kraft i och för sig är en blott hypostaserad abstraktion;
i värkligheten är en kraft ett föremåls eller reelt subjekts
egendomliga sätt att i egenskap af causa förhålla sig till ett annat
föremål eller något material af en eller annan beskaffenhet.
Försöket att fastslå kraften såsom den transscendenta realitetens
grundväsen 1 måste därför anses förfeladt, då kraft i grunden endast är
ett abstrakt form- och relationsbegrepp, som återför sig till ett
kraftutöfvande eller värksamt substrat i egenskap af det konkreta
underlag, som är kraftens bärare. Och kausaliteten i det hela
är ett förhållande af lika afgjord formalistisk natur, hvilket inses
af att den uttrycker ett blott sammanhang mellan leden i ett

1 Se t. ex. Erhardt, Metaphysik, I, S. 577 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free