Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Materialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
är nu äfven rummet. Hvarför skulle då detta, fattadt i sin
omedelbarhet, mera än den gifna yttre värklighetens öfriga bestämningar äga
transsubjektiv realitet? Sinnevärldens rumliga och kvalitativa
bestämdhet utgör i själfva värket ett enda i sig osöndradt
sammanhang och helt, hvilket först genom den analyserande reflektionen
uppdelas i skilda element. Därför fordrar konsekvensen att om rummet
objektiveras såsom en transscendent bestämning äfven sinnevärldens
öfriga bestämningar objektiveras, hvilket senare dock ej kan ske.
Förnekar man rummets transscendent-objektiva värklighet, så blir
denna negation visserligen ödesdiger för uppfattningen af nämda
realitet, men i denna konsekvens får metafysiken finna sig. Den senare
bör nämligen minst af allt vara en kompromissande vetenskap; den
må därför hällre icke veta någonting alls, än fastslå falska
föreställningar som giltiga. Nu är emellertid rumsåskådningen af den
oupp-häfbara makt öfver medvetandet att det är lönlöst att söka
alltigenom utmönstra den ur världsåskådningen. Det må då vara sant att den
icke får bestämma den strängt filosofiska värklighetsuppfattningen,
men den empiriska kan den tillåtas behärska. När den senare tänker
«ig t. ex. atomsubstanserna i en eller annan geometrisk form, sker
detta följaktligen icke därför att väsendet värkligen är rumligt,
utan emedan tänkandet, närmare det empiriska tänkandet, har
intresse af att konstruera objektiviteten i enlighet med lagarna för
rumsåskådningen. På detta sätt kommer åskådningen i det hela till
öfvermagt öfver det rena tänkandet, och den empiriska
världsuppfattningen är, som angifvet, först och sist en omfattande
världs-•åskådning.
Ännu en karakteristisk egenskap hos materien, nämligen dess
massa, må här ett ögonblick särskildt uppmärksammas.
Kunde icke möjligen massan sägas utgöra materiens, resp. den
transscendenta värklighetens väsen? Massan är tvifvelsutan det
begrepp, som bäst sammanfattar hvad som ligger i föreställningen
om en kroppslig värklighet. Den kan sägas innebära mängd af
substansrealitet och i öfverensstämmelse härmed en bestämd
"mäktig-het", vare sig denna röjer sin kausala makt i det tryck massan
utöfvar eller det motstånd den sätter mot yttre invärkningar.
Massan är ju ock kvantitativt oföränderlig, oförstörbar. Dessa
förhållanden hänvisa i sin ordning otvifvelaktigt på en substantiell
faktor i egenskap af massans substrat. Likväl kan den senare
näppeligen anses vara en kvalitativ väsensbestämning, utan den reducerar
sig äfven den till ett blott formelt inbegrepp af egenskaper
angifvande det sätt, på hvilket den motsvarande värkligheten är till
eller förhåller sig utan att närmare röja hvad denna värklighet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
