- Project Runeberg -  Kunskapslära /
632

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Idealism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

632

det reproduktiva föreställningslifvet och känslan till
"grundprinciper" för ett par metafysiska system1. Alltnog, det finnes många
former af idealism, men alla äro de reflexer af vårt mänskliga
själs-och andelif.

Denna mångfald af idealistiska system gör det svårt att
åstadkomma en god definition på idealism. Den vanliga, lydande
ungefär så: idealism är den metafysiska grundåsigt, enligt hvilken
värkligheten till sitt väsen är andlig ("något andligt"), är så ytterligt
abstrakt och därigenom intetsägande, att man snarare får veta hvad
väsendet icke är, än hvad det är, hälst man sedan plägar upplysas
om att andligt är detsamma som okroppsligt och osinligt. Det är
emellertid lätt att uppdaga anledningarna (åtminstone en sådan) till
denna abstrakthet. Man vill hafva in under definitionen äfven en sådan
idealism som den PLATON’ska idéläran. En platonsk idé är dock icke
en ande, men väl något andligt. Om vi emellertid bortse från
platonismen, såsom här godt kan ske, låter sig idealismen eller, då bättre,
spiritualismen något mera positivt bestämmes därhän, att den är
den åsigt om värkligheten, enligt hvilken denna till sitt väsen just
är ande. Genom att sedan öfverflytta en eller annan såsom
metafysiskt legitim antagen bestämning från människoanden till och på detta
transscendent andliga vinner kunskapen om det senare åtminstone
så mycket af konkretion, att begreppet kan fasthållas som positivt2.

Då spiritualismen i grunden lefver på en analogi, en
likhetssättning med det mänskliga jaget, så blir det naturligtvis af vigt
att pröfva, huruvida man kan äga en värklig väsenskunskap om
detta mänskliga jag, ty äger man icke en sådan, kan man ännu
mindre anses besitta någon väsenskännedom om realiteten i dess
helhet. Möjligheten af väsenskunskap om det mänskliga jaget
återför sig i sin ordning närmast till den många gånger dryftade frågan
om själfmedvetandets grad af adekvathet. Vi ämna dock icke
ingå i någon vidlyftig kritik af de motsatta åsigterna därom, men vilja
dock något utförligare än redan skett — s. 449 — precisera vår
egen uppfattning.

Den kan formuleras så: medvetandet kan äga adekvat eller fullt
sann och på samma gång viss kunskap om sig själft, men strängt
taget också endast om sig själft; om de öfriga sidorna hos själslifvet
eller, mera substantivt uttryckt, jaget i dess helhet äger det
däremot ingen direkt erfarenhet, hvadan kunskapen därom blir mer eller

1 Af F. Rittek von Feldegg föreligger i själfva värket ett arbete ined titeln:
Das Gefühl als Fundament der Weltordnung, 1890.

2 Om några af de motiv oeh tankegångar, som ledt till spiritualismens
uppställande som metafysisk teori se Filosofiska konturer, s. 176 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0648.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free