- Project Runeberg -  Kunskapslära /
634

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Idealism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

634

senare och medvetandet med det kunna omöjligen uppstå ur det
rena intet. Innehållet måste uppkomma genom (på föranledning af) ett
eller annat transsubjektivt inflytande och hos ett förutexisterande
psykiskt subjekt. Det finnes nämligen intet skäl att antaga, att det
psykiska subjektet själft kan producera sitt innehåll, och å andra sidan
kan ej häller själfva subjektet framskapas genom det
transsubjek-tiva inflytandet. Ett reelt subjekt förmöget af medvetande måste
därför antagas preexistera och utgöra en mot icke-jagets
"invärk-ningar" (jfr s. 589) reagerande princip, hvarvid reaktionerna utgöras
af bestämda förnimmanden. Det aktuella medvetandet själft kan
dock icke vara alldeles identiskt med denna princip, ty medvetandet
är intet annat än själfva föreställandet, resp. föreställningarna,
hvilka ideligen uppkomma, variera och försvinna, omständigheter som
i sin ordning intyga, att de icke äga någon själfexistens. De
måste i stället antagas vara funktioner hos ett subjekt.
Medvetandet blir då ock själft en dylik funktion. Därför kan detta icke
utgör ett grundväsen, utan, som sagdt, en funktion, betingad af ett
dylikt väsen, hvilket under sådana förhållanden blir bestämbart som ett
eventuelt på medvetet sätt fungerande subjekt. Skall realitetens väsen
fattas i analogi med det mänskliga subjektet, måste det alltså
fattas i analogi icke med medvetandet, utan med dettas öfverempiriska
reella subjekt.

Medvetandet existerar därtill, som framhållet, i grader.
Jaget förnimmer med olika grader af energi och stundom
degraderas dess medvetande till noll, t. ex. under den drömfria sömnen,
under vanmaktstillstånd, o. s. v. Att platt intet själslif
existerar under nämda omedvetna intermittensperioder kan man väl
ändå icke våga påstå. Då skulle individens själslif tidt och ofta
absolut nyskapas. Men undervärken må sparas tills behofvet efter
dem blir mera trängande än här. Hvarför icke i stället fasthålla,
att medvetandet, såsom faktum delvis intygar, värkligen äger graduell
bestämdhet, och att det i enlighet härmed liksom rör sig mellan
ett visst maximum och en viss nollpunkt. Men när det från noll
stegras till en viss grad, kan man icke antaga, att det från intet
springer öfver till denna grad. Man måste fastmer ponera, att
medvetandet är en grad af ett i sig transscendent psykiskt subjekt.
Alltså är medvetandet, just i egenskap af en variabel och betingad
grad, intet grundväsen. Rimligt blir däremot att antaga, att ett
grundväsen äger medvetandet såsom eri sin grad. Men då blir det
just detta grundväsen, hvilket bör tjäna som förebild vid den
spiritualistiska uppfattningen af värkligheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free