- Project Runeberg -  Kunskapslära /
635

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Idealism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

635

Ännu mindre än medvetandet kan viljan poneras som
grundväsen. Viljan är nämligen en funktion så att säga af andra
ordningen, förutsättande medvetandet och — genom detta — det reella
psykiska subjekt, af hvilket medvetandet själft är en gradfunktion.
All värklig vilja är medveten vilja1 och därtill motiverad af någon
känslobetonad förnimmelse. Viljan måste, i åtminstone någon mån,
veta hvad hon vill, och om det ock stundom tvistas om, huruvida
hvarje viljeyttring är motiverad af en känsla, så är det likväl visst,
att viljan i regeln väckes genom något densamma förutgående eller
beledsagande känslotillstånd. Denna blir då den typiska formen af
vilja, där jaget är liksom inriktadt på ett förestäldt ("anteciperadt")
mål, hvars förvärkligande tillsträfvas under trycket af ett eller annat
känslomättadt motiv, värkande såsom "driffjäder". Viljan är med
andra ord en bestämd jag-funktion. Såväl medvetenhets-, som
känslo-och det egentliga viljeelementet kan dock vara så litet
ak-tuelt, att det närmar sig nollpunkten, men om viljan degraderas så
att den blir rent af omedveten och energilös, då är den icke längre
någon värklig vilja, ty hvarför skulle man göra den senare till något
annat och mera än hvad den faktiskt är, nämligen en jagets
känslobestämda riktning på ett föremål, hvars realisation i något hänseende
eftersträfvas ? Men är viljan alltså en af förnimmelser och
känslor eller, med ett ord, motiv betingad funktion, kan den omöjligen
antagas utgöra ett värklighetens grundväsen. Den hänvisar visserligen
på ett sådant, men är själf icke ponerbar som metafysisk princip. Ty
det är så långt ifrån att viljan ligger i roten på människoväsendet, att
den fastmer utgör ett slags toppbildning, lefvande på grundvalen
af en mängd subjektiva och transsubjektiva förutsättningar. Men
grundväsendet måste ju vara det i sig förutsättningslösa.

Och ej häller fantasien, nej ingen yttring af det aktuella
själslifvet kan tänkas sammanfalla med värklighetens grund väsen.
Hufvud-anledningen till detta negativa förhållande är att hela det omedelbara
själslifvet till följd af sin variabla och graduella bestämdhet icke
kan vara något i och för sig, resp. något själfständigt
tillvarande, utan måste tänkas grundadt i ett liksom djupare liggande reelt
subjekt. Alla försök att förtunna själslifvet till blotta föreställningar,
känslor och viljeyttringar måste af flere anledningar stranda2.
Kunna dessa psykiska funktioner å andra sidan icke uppstå ur det
rena intet, så måste de tänkas förbundna med en transscendent

1 Till och med Wundt, som dock är viljemetafysiker, framhäfver stundom, t.
ex. i Logik, I, s. 556, att det är "völlig sinnlos von einem unbewussten Willen zu
reden".

2 Jfr s. 573.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free