- Project Runeberg -  Kunskapslära /
647

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Monism och pluralism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

647

för att väsenssammanhanget skall få all den begriplighet, som
öfverhufvud är erforderlig och för oss möjlig. Den absoluta
monis-men gör ett onödigt språng och tillåter sig en alltför dristig
konstruktion, då den framskapar ett enda oändligt väsen, som i sig
antages innehålla alla de andra, ändliga väsendena. Samtidigt
kränker den grundsatsen "principia præter necessitatem non sunt
multi-plicanda", en ekonomiprincip i dubbel bemärkelse.

Men af största vikt blir naturligtvis att man icke glömmer, att
alla sådana specialbestämningar som mångfald, diskretion, enhet,
totalitet, oändlighet m. fl. i och för sig endast äro abstraktioner.
Själfva det reella är det i sig konkreta hela. Värkligheten är
ett enda mångfaldsbestämdt sammanhang. Det mest träffande
uttrycket blir dock att värkligheten, just i egenskap af ett dylikt
variabelt sammanhang, utgör en enda komplicerad process, hvilken
liksom framrullar genom evigheterna. Hvarje afvikelse från denna
allomfattande helhetstanke innebär en isolerande abstraktion. Och
naturligtvis äro äfven dylika befogade, ja nödvändiga, då
abstraktionsförfarandet är en karaktäristisk logisk funktion. Alltså: enhet
i och genom mångfald contra mångfald i och genom enhet,
immanent totalitetsordning contra transscendent enhetsordning, en
lagbundet variabel konfiguration, ett slags nätvärk med knutar och
maskor, i stället för en enda hand, från hvilken tillvarons alla
trådar utgå. Väsendenas totalitet konstituerar då det oändliga och
ej tvärtom: det oändliga är icke grund till väsenstotaliteten.

Annorlunda skulle det visserligen förhålla sig om den antydda
universella likhetsordningen och särskildt den kausala
växelbestämdheten icke kunde tänkas som ett ursprungligt existerande sakförhållande,
men det kan den helt visst. Den kan vara en formell
väsensegen-skap, och den svårighet, detta antagande medför, ligger icke i
själfva växelförhållandet och sammanhanget mellan väsendena, utan
uppträder på en annan punkt, nämligen i samband med den
nödvändigt sig inställande slutfrågan om förändringens i världen yttersta
förutsättningar och urform. Själfva det funktionella
växelförhållandet däremot kan betraktas som en af de likabestämdhetens modi,
som man i hvarje fall blir nödsakad att antaga. Värkligheten kan
till sist icke tänkas utgöra en inom sig alltigenom heterogen totalitet.
Så måste den för att öfverhufvud vara tänkbar äga åtskilliga med
vårt tänkandes fordringar konforma egenskaper. Sammanfattar
man dessa erhåller man ett abstrakt formsystem, hvilket man dock
må akta sig för att hypostasera, något hvartill exempelvis Hegel,
för hvilken det rena varat m. fl. bestämningar blefvo nära nog
själfständiga realiteter, hade stark tendens. Att draga upp grän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0663.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free