- Project Runeberg -  Kunskapslära /
648

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Monism och pluralism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

648

sen för denna likabestämdhet och angifva hvar den relativt
motsatta differentieringen börjar, är emellertid omöjligt. Men hvarför
skulle icke äfven växelbestämdheten kunna vara ett bland dessa
gemensamma attribrut, som tillkomma all realitet? Det är fullt
logiskt att antaga detta, då tanken om väsendenas kausalt-funktionella
växelbestämdhet utgör en nödvändig förutsättning för förändringens
begriplighet och i sig icke är af motsägande natur. Beslutar man
sig då för denna grundförutsättning, så slipper man att belasta det
metafysiska systemet med föreställningen om detta enda och ena
mystiska väsen, som för öfrigt i regeln säkerligen intet annat är
en inom teoriens sfär öfvervärkande reminiscens från ett eller annat
religiöst, resp. teologiskt område.

Antagandet af en enda absolut världsgrund medför därtill
ohjälpliga svårigheter i fråga om sammanhanget mellan det ändliga
och oändliga. Vi hafva emellertid redan i det föregående berört
detta förhållande — s. 640 — liksom vi äfven framhållit att om,
trots allt, en urgrund sådan som monismen antager den postuleras,
så kan man intet veta om densamma, ty det saknas oss sådana
kvalitativa väsensbestämningar, som kunna tilläggas ett obetingadt
väsen, hvilket måste vara ett unicum, ett singulare (s. 639).
Och att sublimera personlighetsbegreppet leder till intet annat än
ett otillåtet upphöjande af en eller annan sida hos den mänskliga
personligheten till absolut dignitet. Men det absoluta urväsendet
är kanske det ’öfverpersonliga’? Bland alla stora, men vid
närmare eftertanke tomma ord inom den hithörande spekulationen, är
väl detta det, som slår rekordet. Det personliga är ett positivt
begrepp, som vi kunna fatta; det ’öfverpersonliga’ däremot är den
"natt, i hvilken alla kor äro svarta".

Om anti-monistisk pluralism: Külpe, Einl., S. 118 ff. Sigwart,
Logik, Bd 2, S. 633 ff, 642 ff. Riehl, Kritic., II: Th. 1, S. 269, 276
ff, Th. 2, S. 94 ff (historik), 110—111. Wartenberg, Probl. d. "Wirkl.
S. 12 ff. Baumann, Elemente, S. 114 ff. E. Koenig, Die letzten Fragen
der Erk.-Theor., S. 16 ff, i Zeitschr. f. Phil., Bd 104. Se ock min skrift
Ateism contra teism, s. 36 ff. —

Vår kritik af materialismen och idealismen betraktade som
teorier uppträdande med anspråket att kunna angifva värklighetens
väsen har alltså ledt till tre X. Vi kunna för att i någon mån
rekapitulera det föregående kalla dem det materialistiska, det
spiri-tualistiska samt det monistiska X:et. Detta slutresultat, att vi
icke känna värklighetens kvalitativa väsen, innebär ju visst ingen
nyhet. Vi vilja emellertid i korthet angifva det principiella skälet
till metafysikens öde att i denna punkt löpa ut i en "docta
igno-rantia". Det framgår enligt vår åsigt ur det förhållandet, att all

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0664.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free