- Project Runeberg -  Kunskapslära /
651

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

651

där det mänskliga jaget står mot det kongeniala mänskliga du’et,
är af intresse att i förbigående framhålla1. —

Den föregående tankeutvecklingen involverar den positiva
tanken att väsendet är. Men existerar det måste det äfven antagas
vara till på något närmare bestämdt sätt. Huru det är och
förhåller sig, därom kan man dock aldrig få omedelbar kännedom, utan,
äfven i lyckligaste fall, en blott medelbar. Den enda möjliga
metoden blir att dels låta det rena tänkandet framställa sina logiskt
nödvändiga fordringar, dels söka sig tillbaka till de
realförutsättnin-gar, som den gifna värkligheten (naturligtvis icke endast den yttre)
oundgängligen kräfver. Genom denna procedur kan faktiskt ett
system af formalbestämningar förmedlas, och detta innehåller allt
som öfverhufvud kan vetas om väsendet. Dock, blifva värkligen
dessa bestämningar sannskyldiga väsensbestämningar, låt vara
formalbestämningar?

Det organ, som förmedlar dem, är det mänskliga tänkandet;
men kan detta utveckla sann (formal)kunskap om en realitet, till
hvilken det aldrig kommer i omedelbart förhållande? Det är
en af själfva de kunskapteoretiska hufvudfrågorna, som här dyker
upp igen. Vårt svar afgifva vi helt enkelt så: kunskapsförmågan
kan aldrig vinna absolut visshet om att dess transscendenta
spekulationer äro af adekvat sanningsgiltighet, men intet afgörande
hinder reser sig mot antagandet att tänkandet är af en viss transscendent
kapacitet. I enlighet härmed blir den principriktigaste ståndpunkten
icke dogmatismens, icke häller den fullständiga agnosticismens, utan
den kritiska skepticismens. Tänkandet kan obestridligen utveckla
vissa formalbestämningar om väsendenas värklighet. Garantera deras
adekvathet kan det däremot icke; å andra sidan låter sig ej häller
bevisas, att nämda bestämningar icke äro sanna; de utmärka sig
i hvarje fall för "Zulässigkeit" (Hertz). Men att icke kunna uttala
hvarken ett otvifvelaktigt ja eller nej är just att befinna sig i en
skeptisk ställning.

Att de transscendenta väsensbestämningarna icke direkt kunna
verifieras är i det föregående många gånger framhållet. Men kanske
de på någon omväg eller indirekt kunna giltiggöras? Detta är i
och för sig antagligt, då väsendet och fenomenet, i alla händelser
i vissa hänseenden, stå i det intima sammanhang med hvarandra,
att det förra kan sägas framträda och yttra sig i det senare. Så
är fenomenets själfva existens och aktuella tillvaro för
medvetandet en yttring af väsendet, och det kunde finnas flere dylika, låt
vara helt abstrakta sidor hos fenomenet, hvilka utgjorde trovärdiga

1 Jfr förf:s afh. Om erfarenheten, s. 59.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free