- Project Runeberg -  Kunskapslära /
660

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXII. Om kunskapens gränser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

660

en brist. Normen i sin ordning måste vara efterföljbar, hvarför den
själf i någon mån normeras af det material, som skall formas i
enlighet med den. I förhållande till normen utgör materialet närmast
en möjlighet till det, som normen kategoriskt fordrar. Och
ingenting hindrar att betrakta äfven själfva kunskapen som ett in
indefinitum perfektibelt material, om man blott funnit den rationella
norm, enligt hvilken denna fulländning skall pröfvas. Sedan
kommer motsatsen mellan ideal och faktisk värklighet att upplysa om
den motsvarande kunskapens brist och begränsning.

Kunskapsbegreppet kan, som framhållet, tagas i mer än en
bemärkelse, men här upptages det i sin högsta och egentligaste
eller i betydelsen af adekvat och definitiv samt till entydighet bragt
sanning. Det blir till sist inför detta normerande ideal, som den
mänskliga kunskapen framstår såsom bristfällig, ungefär som det
osköna framstår såsom oskönt i förhållande till den ideala
skönhetens måttgifvande typ.

Härefter inställer sig osökt frågan, huru man skall vinna en
viss systematik i uppfattningen af kunskapens gränser. Att
framdraga ett antal i sporadiska synpunkter kunde nog gå för sig, men
afgjordt bättre är att få dessa ordnade och klassificerade, ty därigenom
vinnas öfversigtlighet och en högre grad af stringens samt för öfrigt
äfven ökad fullständighet i uppfattningen.

Nu kan en tillfredsställande systematik ernås, om man först
särskiljer de olika hufvudslagen af kunskap och låter detta
särskiljande representera grundindelningen samt därefter reflekterar på dessa
olika hufvudformer och tänker efter, ur hvilka speciellare
synpunkter en begränsning öfverhufvud kan förekomma hos den
motsvarande kunskapsformen.

Beträffande då först de olika hufvudslagen af kunskap kan
knappast råda någon meningsolikhet därom, att närmast två
hufvudformer äro att urskilja, nämligen erfarenhetskunskap och
trans-scendent kunskap. Erfarenheten bildar all vetenskaps reella
grundval och är dessutom i flere andra hänseenden af måttgifvande
karaktär1. Erfarenheten, resp. erfarenhetskunskapen är faktisk och
kan därför icke bestridas. Men den kan å andra sidan icke
identifieras med kunskap öfverhufvud. Erfarenheten utgöres nämligen
endast af inbegreppet af våra varseblifningsföreställningar om den
omedelbart gifna yttre och inre värkligheten. Detta inbegrepp,
huru rikt och betydelsefullt det än må vara, öfverskrides dock; äfven
det är ett faktum. Den s. k. "rena erfarenhetens" doktrin

1 S. 260. Jfr Volkelt, ibid., S. 211 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0676.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free