- Project Runeberg -  Kunskapslära /
663

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXII. Om kunskapens gränser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

663

mål fullständiggöras med hänsyn till de speciella bestämningar
det äger.

Med hänsyn till sin extensitet lider då erfarenhetskunskapen
af den brist, som består i att den, för att uttrycka förhållandet
med ett enda ord, utgör ett blott fragment af ett möjligt helt. Den
totala af oss redan förvärfvade erfarenhetskunskapen är ett
fragment af ett till möjligheten ännu mera omfattande
erfarenhets-helt; inom sig bildar vår faktiska erfarenhetskunskap ett fragment
af det flödande rika hela, hvilket den redan så att säga inringade
erfarenheten innehåller; och äfven i förhållande till hvarje särskildt
specialföremål utgör den motsvarande kunskapen ett fragment, ty
intet sådant är helt och hållet omsatt i kunskap.

Det perfektibilitetsintresse, som ur denna synpunkt besjälar
kunskapssträfvandet, är således att vinna högsta möjliga grad af
extensiv fullständighet1.

Men äfven ur tvänne andra synpunkter, af mera subjektiv
natur tryckes erfarenhetskunskapen af begränsning och brist.

Den ena hänför sig till vissheten; erfarenheten lider af
bristande visshet. Ovissheten kan betraktas som en funktion af
erfarenhetskunskapens inexakthet. När det af en eller annan anledning
väckes tvifvel, att man värkligen erfarit hvad man ansåg sig
hafva erfarit, inträder den empiriska ovisshetens tillstånd. Och det
är i själfva värket icke blott den transscendenta kunskapen, som är
inmängd med problematiskhet, utan ock i icke ringa grad
erfarenhetskunskapen. Detta bevisas bland annat däraf att dess uppgifter
så ofta behöfva revideras och göras mera "säkra". En källa till
ovisshet är vidare erfarenhetens bristande allmängiltighet. Bekant är
huru erfarenhetsomdömena kunna gå i sär i nära nog diametralt
divergerande riktningar. Det är lätt att angifva den allmänna
grunden till denna divergens: de erfarande subjekten äro hvarandra
mer eller mindre olika med hänsyn till "den sinliga
kunskapsförmågan". Det kan därför sättas i fråga, om man han fordra
sträng allmängiltighet af varseblifningskunskapen. Om denna till
sin grundkaraktär är individuell, huru kan man då pretendera
allmängiltighet af densamma? Svaret synes oss böra blifva att
allmängiltigheten mindre bör uppställas som en ovilkorlig fordran än
som ett regulativ, hvilket så långt som möjligt bör följas.
Ty om man tillsträfvar allmängiltighet hos erfarenhetskunskapen
kan den senare endast vinna på att fullkomnas genom denna sträfvan.
Divergerande uppfattningar kontrollera hvarandra samt uppfordra

1 Jfr i samband härmed Sigmar t a Logik, Bd 2, § 92.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free