- Project Runeberg -  Kunskapslära /
664

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXII. Om kunskapens gränser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

664

till förnyad revision. Och ur en dylik skärseld kan kunskapen
framgå i renad form. Revisionen är liksom den heta ugn, hvari de
illegitima tillsatserna mer eller mindre fullständigt förbrännas. Men
ytterst kan man icke på rent subjektiv väg häfva bristen på
allmängiltighet. Till sist måste man, om möjligt, betjäna sig af objektiva
hjälpmedel och söka få till stånd mätning och bestämda talvärden. (S. 282).
I samma mån varseblifningsuppfattningen kan liksom transponeras i
matematik inträder ock allmängiltighet. Men allt kan å andra sidan
icke omsättas i fixa kvantiteter. Därför blir det alltid en rest af
bristande allmängiltighet, hvilken alldeles icke ogrundadt kan
framhållas som en gräns hos erfarenhetskunskapen.

Härmed äro då några synpunkter angifna, från hvilka
erfarenhetskunskapens begränsning framträder. Att tillägga är
emellertid att dessa gränser icke äro en gång för alla fixa och
oöfver-skridbara. De äro tvärtom mycket flytande. Dock kan man med
skäl påstå, att aldrig skall erfarenheten blifva så fulländad, att
gränserna blifva rent af utplånade. Erfarenhetskunskapen skall
alltid hafva sina immanenta brister om ock ej just de, som för
ögonblicket trycka den. Och dessa skola då vara af de angifna
hufvudslagen: brist med hänsyn till precision, extensitet — hvilken i
sin ordning är af olika slag — visshet och allmängiltighet. —

Härefter har jag att öfvergå till den andra grundformen af
kunskap, nämligen den transscendenta och då först dröja vid den
empirisk-transscendenta kunskapen.

Att dennas objekt är transscendent innebär att det icke är
gifvet i, resp. ej kan framträda i erfarenheten. Det är lätt att
inse att denna kunskaps organ är tänkandet i inskränkt och egentlig
bemärkelse, under det erfarenhetskunskapens hufvudorgan är
varse-blifvandet. Det är vidare faktiskt att erfarenhetens sfär
överskrides och att tänkandet värkligen opererar med transscendenta
föremål och begrepp. Äfven dinstinktionen mellan empirisk och
filosofisk uppfattning af det transscendenta synes oss oundgänglig1.

Om vi nu först hålla oss till den empirisk-transscendenta
kunskapen, så är redan framhållet att dess organ är tänkandet. Men
detta arbetar medels begrepp. Man kan därför säga att i och genom
den erfarenhetsöfverskridande kunskapen blir den omedelbara
varseblifningsuppfattningen liksom underbygd med ett system af
transscendenta begrepp och teorier. Och jag torde genast närmare böra
precisera saken genom att framhålla att äfven här fyra synpunkter
äro att beakta, från hvilka den transscendenta begrepps- och
teorikunskapen ter sig såsom inskränkt och begränsad.

1 S. 211 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0680.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free