- Project Runeberg -  Kunskapslära /
668

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXII. Om kunskapens gränser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

668

erfarenhetens egen krets och göras till föremål för iakttagelse.
Där erfarenhetsbekräftelse är möjlig viker problematiskheten
och lemnar plats för visshet. Ty om man antagit, att fenomenet
A har sin grund i orsaken B och man blir i tillfälle att iakttaga
detta orsakande B, huru skulle man då öfverhufvud kunna betvifla,
att det värkligen är B som är orsak? Erfarenheten icke blott
innehåller sanning, nämligen i den meningen att erfarenhetskunskapen
innebär vare sig total eller partiell identitet mellan föreställning och
föreställningsföremål, utan den är ock af en verifikatorisk makt,
som förutsatt att värklig verifikation är möjlig, nära nog
fullständigt upphäfver tviflet. Kan man värkligen iakttaga sammanhanget
mellan deklarandum och förklaringsgrunden, så bildar detta en
enhetlig följd af data, som man icke kan betvifla af samma allmänna
anledning, i kraft af hvilken man icke betviflar den exakta
erfarenhetskunskapens giltighet öfverhufvud. Denna anledning är att den
omedelbara erfarenhetskunskapens objekt och innehåll äro ett och
samma realiter odelade hela, fördeladt endast på tvänne olika
synpunkter. Att betvifla att en först blott antagen, men sedan
iakttagen förklaringsgrund till ett fenomen, är orsak till fenomenet, blir
då icke möjligt utan att bortförklara erfarenheten genom att hänvisa
till den abstrakta möjligheten att iakttagaren t. ex. hallucinerar e. d.
Häraf inses emellertid, att liksom erfarenhetskunskapen icke besitter
någon omedelbar auktoritativ själfgiltighet, så äger den icke häller
i egenskap af verifikationsprincip i och för sig någon afgörande
utslagsröst. Ytterst blir det en tankenödvändighet, som förlänar
giltighet i såväl ena som andra fallet, men, märk väl, en
tankenödvändighet i förening med just erfarenhetens faktiska nödvändighet.
Erfarenheten kan uppträda med så stor verifierande makt som den
gör, endast emedan det sanningsspråk den omedelbart talar visar
sig kunna uthärda logisk kritik. Om jag t. ex. hör ett buller i
nästa rum och tänker (hypotetiskt): detta är förorsakadt af en
nedfallen ljuskrona samt sedan ser kronan ligga där på golfvet, så
äger den verifierade hypotesen ytterst sin sanning och
otvifvelak-tighet i kraft af den logiska omöjligheten att tänka någon
antagligare orsak till bullret än just den nedfallna kronan. Man kan
angifva förhållandet mellan den rent empiriska och den logiska
faktor, som medvärkar vid verifikationen af en hypotes, kort och
godt så: erfarenheten verifierar, logiken sanktionerar1.

Nu finnes det dock olika grader af verifikation och äfven, om
man så vill, olika arter. Sammanhanget mellan deklarandum och

1 S. 261, 270, 272.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0684.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free