Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIII. Om det genetiska grundförhållandet mellan värkligheten och kunskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
och realföljd här än är. Ty aldrig kunna vi stanna vid den tanken,
att vårt kunskapsmedvetande och dess lagar äro rent tillfälliga
ingredienser i världsprocessen. Men äro de lagbundet utvecklade
och för såvidt integrerande led däri, så måste de hafva sitt yttersta
fundament i objektiviteten själf. Ett funktionsförhållande af
kausal natur måste förutsättas. Kausaliteten är en värklighetens lag;
det kausala skeendet är då ock hvad som ytterst betingar
tänkandets lagbundenhet. Omvändt eller genom det lagbundna
tänkandet kan man sedan veta något om den reella processen själf. Denna
har alltså i den mänskliga intelligensen utvecklat ett kunskapsorgan,
i och genom hvilket den, som sagdt, kommer till ett slags
för-medladt själfmedvetande. Intelligenserna äro dock icke blott
slutpunkter i en världsprocess, hvilken liksom speglar sig i dem
i och med den fortgående kunskapsutvecklingen, utan ock de
vänd- och stödjepunkter, som bilda grundvalen för den andliga
kulturens öfverbyggnad.
Om förhållandet mellan värkligheten och kunskapen: Windelband,
Gewissh. d. Erk., S. 94 ff., Wundt, Logik, I, 8. 629 ff., Grundzüge, II, S.
648, Liebmann, Anal. d. Wirkl. S. 538-555, Ged. u. That., II, S.202 ff.
Men under antydda förhållanden kommer vårt
sanningskriterium (s. 277) att till sist innehålla äfven ett metafysiskt moment. Våra
förnimmelser kunna vara objektiva, emedan det är objektiviteten själf,
som manifesterar sig i medvetandets innehåll, och därvid påtrycker
förnimmelserna något af sig själf, nämligen sin egen form. Men så
invecklad är den symbolism, hvaraf värkligheten härvid begagnar
sig, att det endast blir i några ytterst allmänna drag och
bestämningar, som den lyser igenom i sin rena objektivitet.
De yttersta kunskapliga legitimationsprinciperna (s. 253 ff.)
bilda alltså ett kombineradt system af delvis vidt skild karaktär. Den
rena erfarenhetskunskapen (varseblifningsuppfattningen) har sin
principiella giltighetsgrund i den identitet, som vid det exakta
varse-blifvandet består mellan kunskapsobjekt och kunskapspredikat. Det
senare utgör endast en analytiskt uttagen bestämning, hvilken
icke träder i annan motsats till det motsvarande kunskaps-, resp.
varseblifningsföremålet i dess helhet än att det framstår som en
relativt abstrakt bestämning hos detsamma. Kunskapsgiltigheten
kan här alltså sägas hvila på partiell identitet. Inom det
transscendenta området däremot blir förhållandet mera inveckladt. Här
blir giltigheten vilkörlig eller hvilande på vissa förutsättningar,
hvilkas absoluta sanningsgiltighet aldrig kan fullständigt otvifvel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
