Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIII. Om det genetiska grundförhållandet mellan värkligheten och kunskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Om motsatsens lagar (s. 167) gäller det analoga. Tänkandet
skapar icke motsatsatserna i världen, utan uppfattar närmast de gifna
motsatserna, hvilka i sin ordning röja sin elementära grundform i
den åtskilnadsbestämdhet eller differentiation, som faktiskt
utmärker värkligheten. Men särskildt hos en (och den viktigaste) af
motsatsens lagar, motsägelseprincipen, tillkommer tänkandets
själf-värksamhet. Om en motsats appliceras på ett visst sätt till ett
logiskt subjekt, så inträder en motsägelse, men dylika finnas
icke — resp. fä ej finnas i värkligheten —, det är just tänkandets
själfvärksamhet, som röjer sig i detta tillägg. Att tänkandet
öfverhufvud kan upptäcka motsägelser, är dock intet, som behöfver att
särskildt förklaras. Men huru vet man så säkert, att det icke finnes
motsägelser äfven i värkligheten? Svar: — negative —
värkligheten ger ingen anledning till antagandet, att den är motsägande,
— positive — alla motsägelser kunna antagas vara af medvetandet
själft på ett eller annat sätt åstadkomna föreställningsförbindelser.
De föregifna objektiva motsägelserna äro då intet annat än dylika
godtyckligt eller förhastadt objektiverade föreställningsförbindelser1.
Men under sådana förhållanden är det icke märkvärdigt, att
mot-sägelsegrnndsatsen kan äga objektiv användbarhet: i grunden ger
den uttryck åt ett af medvetandet själft konstrueradt förhållande,
nämligen just motsägelseförhållandet, hvars objektiva motsvarighet
negeras. Men att det, som kan förekomma inom en sfär, nämligen
motsägelser inom medvetandets, icke motsvaras af en analog
förekomst inom en annan, objektivitetens, är något, som ej behöfver
att särskildt förklaras. Motsägelselagen är alltså icke en exponent
för ett förhållande, hvars objektiva motsvarighet rimligtvis kan
fordras. Den uttrycker endast en eventualitet inom tankevärlden
samt innehåller för öfrigt en tänkandets faktiska vägran — och på
her haben sie dieselbe Objektivität wie das Gegebene". Schuppes tillägg: «ein
subjektives Thun findet bei diesem Denken nicht etatt" synes mig dock strida mot faktum.
1 Liebmann, Gedanken und Thatsachen, I, S. 25, gör följande pregnanta
uttalande : "Offenbar würde [der Satz des "Widerspruchs] in seiner normativen Eigenschaft
vollkommen überflüssig sein . .., wenn nicht der natürliche, Fehlern und Irrthümern
ausgesetzte Gedankenablauf des Individuums zuweilen dahin führte, dass jemand aus
Vergesslichkeit, aus Unvermögen zu allseitiger und zugleich concentrirter Aufmerke
samkeit, aus Mangel an schneller und scharfblickender Uebersicht über sämtliche
Con-sequenzen einer Behauptung unwissenschaftlich Dasselbe bejaht, was er soeben verneint
hat. Im Context eines längeren und complicirten Räsonnements, beim Sprechen wie
beim stillen Nachdenken, geräth das Individuum häufig in die Lage zwei Urtheile zu
fällen, zwischen denen ein ihm selbst versteckter Widerspruch obwaltet. Hier
tritt dann das Principium contradictionis als Correctiv auf".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
