Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIII. Om det genetiska grundförhållandet mellan värkligheten och kunskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
und angemessen zur Umgebung gebildet sind, so auch das
Aller-wichtigste und feinste Organ: die Intelligenz. Wie Schwimmfüsse
nur in einer Wassergegend und in beständiger Berührung mit dem
Wasser, Ohren nur in einer Umgebung, die Schallwellen fortpflanzte,
entstehen konnten, so konnten die inneren Formen unserer
Anschauung und unseres Denkens nur in der Umgebung entstehen,
wie sie unsere Welt bietet. Freilich wir können hier nicht die
Angemessenheit, wie bei der Schwimmfüssen, aufzeigen, wir können
nicht aus unserer Vorstellungswelt hinaustretend, sie mit der
wirklichen Welt vergleichen; aber wenn wir überhaupt das Subject und
seine Intelligenz in einer seienden Welt sich entwickeln lassen,
so werden wir nicht umhin können, die Welt als mitwirkend
bei der Bildung der Intelligenz denken"1. Denna åsigts grundtanke
anse vi oss kunna biträda. Den innehåller tillika, att de positiva
tankelagarna hafva objektiv giltighet, emedan de representera efter
objektiviteten själf till en viss grad afpassade tankar. De äro ett
slags efterbildningar eller vissa af värkligheten i medvetandet liksom
inbildade korrelatfenomen, hvilka för såvidt äro tillordnade och ansluta
sig till objektiviteten.
Spencer har emellertid framstält förevarande teori alltför
summariskt. Den kan gälla endast om vissa moment i
tankelagarna, om andra däremot icke, alldenstund dessa uppenbarligen äro
rena tankekonstruktioner, där ett objektivt korrelat icke kan
förekomma. Så kan, under förutsättning att värkligheten själf icke är
motsägande, intet objektivt korrelat till tanken om motsägelse och det
för oss motsägandes icke-giltighet förekomma. Däremot har den
fullständiga bestämdhetens lag ett objektivt korrelat — i hvarje
föremåls eller förhållandes egen bestämdhet —, och detta kan
anses utgöra realgrunden till den motsvarande tankelagen.
Om kunskapsförmågans aprioriska bestämdhet betraktad som ett
utvecklingsresultat; genetisk-evolutionistisk uppfattning af aprioriteten:
Spencer, se s. 688. Jfr Cohens anm. i Kants Th. d. Erf., S. 201, Liebmanns
i Anal. d. Wirkl., S. 241, Volkelts i Erf. und Denk., S. 248, 502,
Euckens i Grundbegriffe, S. 72, 77. Kiehls och HÖppdings inlägg
omnämda s. 237, not. 2. Eickert, Gegenstand, S. 202—203, Kroman,
Naturerkj., S. 215, 416, Paulsen, se redan nedanstående not. Stern, An der
Wende des Jahrhunderts, S. 264: »Der Evolutionismus muss ganz und
ohne Best in den Kritizismus hineingebildet werden». Äfven Lange
1 Einleitung, S. 442. Se ock Paulsena arbete I. Kant, S. 208: "Stellt man sich auf
den Standpunkt der entwickelungsgeschichtlichen Biologie, so erhält die
Frage noch dem Charakter des a priori überhaupt eine andere Gestalt".
Vannérus, Kunskapslära. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
