- Project Runeberg -  Kunskapslära /
692

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIV. Genetiska motsatser - Det subjektiva och objektiva i kunskapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

692

hvilken ofvan framhållits. Begreppet subjekt är här otvetydigt;
begreppet objekt däremot omfattar såväl transscendent objekt, som

omedelbart gifven värklighet (erfarenhetsobjekt).

*



Det subjektiva och objektiva i kunskapen. De genetiska
motsatser, som i det föregående berörts, kunde måhända exponeras på
ett strängt deduktivt sätt, men här bemöda vi oss icke om en dylik
stram systematik, utan låta paren följa så, som de osökt framställa
sig vid reflektionen på dem. Satsen att kunskapen utgör en
syntes af subjektiva och objektiva ingredienser framgår som en
omedelbar följd af den i hela denna kunskapslära häfdade
grundåskådningen. Här är naturligtvis icke i främsta rummet fråga om
kunskapsteoretisk subjektivitet och objektivitet, utan om det mera
psykologiska spörsmålet om den fördelning af subjektiva och
objektiva beståndsdelar i kunskapen, som sammanhänger med dennas
natur af genetisk sammansättningsprodukt. Objektiviteten i och
för sig innehåller ingen kunskap, och subjektet kan ej häller af sig
själft framskapa någon sådan. Först det af objektet liksom
befruktade medvetandet kan gifva lif åt kunskapens funktion.

Hvad är då objektivt och hvad subjektivt i denna process?
Ser man saken genetiskt blir det första anmärkningsvärda att
kunskapsfunktionen öfverhufvud väckes till lif och blir en auktualitet.
Detta är tydligen ett objektivitetens värk, alltså något objektivt i
kunskapen. Aldrig kan subjektet börja utveckla
kunskapsbestämningar utan att vara liksom inciteradt af något objekt som
uppfordrar det härtill. En möjlighet för medvetandet att rent
själfvärk-samt ("ganz von selbst") begynna att utveckla kunskap kunde
måhända existera, om det själft förmådde framskapa sina
kunskapsföremål, men det kan det uppenbarligen icke. Kunskapsföremålen
äro ursprungligen gifna (åt medvetandet), och först sedan de
framstått som dylika objekt kan den egentliga kunskapsutvecklingen
börja, nämligen sedan objektet liksom uppfordrat subjektet till
kun-skaplig värksamhet. Att medvetandet öfverhufvud förnimmer ett
objekt och kommer i relation till ett kunskapsföremål äro således
förhållanden, som utmärka en objektiv sida hos kunskapen.

Det sagda gäller närmast om erfarenhetskunskapen. Men äfven
dennas egenskap att i ett annat hänseende vara objektiv
ådagalägger objektivitetens inspel i kunskapsprocessen. När man förnimmer
ett erfarenhetsföremål, framträder detta icke såsom ett abstrakt
något, utan som ett fullt konkret eller individuelt bestämdt objekt.
Och lika litet som medvetandet framskapar objektet öfverhufvud,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0708.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free