Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIV. Genetiska motsatser - Det subjektiva och objektiva i kunskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
att ett föremål öfverhufvud förnimmes —, så motsvaras den
speciella objektiviteten — denna att föremålet tvingar till en på konkret
sätt bestämd föreställning — af den speciella subjektivitet, hvilken
kan sägas taga sig närmare uttryck i de erfarenhetskategorier, som
vi känna från föregående afdelning. Det är alldeles icke afgjordt, att
hvarje intelligens skall reagera mot objektivitetens tvångsmakt så, som
det mänskliga subjektet gör och förnimma en fenomenvärld just i
rummets, tidens och sinneskvaliteternas former och hölje. Men nu
är det ett faktum, att det mänskliga subjektet uppfattar sin värld
på det antydda sättet, och äfven de inre erfarenhetsföremålen äro
enligt all sannolikhet af specifikt mänsklig bestämdhet. Att de
yttre föremålen, för att nu endast nämna dessa, öfverhufvud hafva
rumlighet, kvalitetsbestämdhet, tidsextensitet o. s. v. såsom
egenskaper utmärker alltså en speciell subjektivitet. Det är genom att
liksom sammangå med den speciella objektiva bestämdheten till
ett enda odeladt helt som sinnesföremålen erhålla sin fullt reella
existens. Detta sammangående kan helt enkelt sägas ske så, att
obektiviteten med tvångsmakt modifierar den allmänna
subjektiviteten till konkret subjektivitet.
Om det subjektiva i kunskapen och förnimmandet öfverhufvud: den
subjektiva allmänfaktorn: s. 374 ff., 394. Kant, K. d. v. V, S. 113 ff., 394.
Lange Gesch. des Material., Bd 2, S. 11, 540. "Windelband, Gevissh. d. Erk.,
S. 78—79. Wundt, System, S. 86 ff. HÖffding, Filos. Probl., S. 48 ff.
Så mycket om det objektiva och subjektiva i
erfarenhetskunskapen. Naturligtvis kan denna dessutom vara inmängd med
allehanda illegitima subjektiva tillsatser — hvarvid uppfattningen blir
mer eller mindre illusorisk —, men denna eventualitet hör icke hit.
Frågan blir fastmer, om samma fyra moment äro att ursklija äfven
i den transscendenta kunskapen, då det gäller att afgöra hvad som
är objektivt och subjektivt i denna.
Nog finnes äfven här det allmänt subjektiva, som härflyter ur
att den transscendenta kunskapen är ett förnimmande subjekts
egendomliga funktion, och likaledes finnes något allmänt objektivt i den
meningen, att det alltid är ett objektivt datum, som föranleder den
tankevärksamhet, hvilken i lyckligt fäll resulterar i ett bestämdt
transscendent kunskapsomdöme. Men annars är denna kunskap af
väsentligen subjektivt ursprung, enär den i själfva värket utgör en
tänkandets egen konstruktion. I direkt förbindelse med den
transscendenta värkligheten kan subjektet ju icke komma; dit vill det
dock på ett eller annat sätt nå fram, och vägen blir den angifna:
tankekonstruktionens. Häraf framgår det subjektiva elementets
öfvervigt i förevarande kunskapsform. Då tänkandet konstruerar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
