- Project Runeberg -  Kunskapslära /
696

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIV. Genetiska motsatser - Aprioritet och aposterioritet. De aprioriska axiomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

696

sprung. Aposterioritet och aprioritet blifva nämligen i grunden
endast andra uttryck för den ofvan framhållna objektiviteten och
subjektiviteten. Detta är i alla händelser vår åsigt.

Närmast uttrycker motsatsen aprioritet contra aposterioritet
en egenskap hos erfarenhetskunskapen — det är just i denna Kant
urskiljt ett aprioriskt innehåll och ett aposterioriskt. Kants
tankegång framlyser ur följande citat: "Solche allgemeine Erkenntnisse,
die zugleich den Charakter der inneren Notwendigkeit haben, müssen
von der Erfahrung unabhängig, für sich selbst klar und gewiss
sein; man nennt sie daher Erkenntnisse a priori; da im Gregentheil
das was lediglich von der Erfahrung erborgt ist, wie man sich
ausdrückt, nur a posteriori oder empirisch erkannt wird1. Hvarifrån
stammar då det aprioriska, då det icke har sitt ursprung i
erfarenheten? Kants allmänna svar är: ur "det rena förnuftet" — och
Kritik der reinen Vernunft är just en undersökning af kunskapens
aprioriska förutsättningar och principer, dessa må nu utgöras af
åkådningar, begrepp, grundsatser eller idéer.

I hufvudsak har Kant rätt i sin härmed antydda allmänna
uppfattning af erfarenhetskunskapen. I denna ingår närmast ett
aposterioriskt innehåll. Erfarenhet kan nämligen icke komma till
stånd utan varseblifning, resp. iakttagelse, och lika långt som ett
på så sätt förvärfvadt innehåll ingår i densamma lefver ett
aposterioriskt element i erfarenhetskunskapen. Aposterioritet kunna vi
därför helt enkelt sätta lika med egenskapen att grunda sig på
varseblifning, resp. iakttagelse. Det aposterioriska kan då sägas
vara "det gifna".

Lika visst är att kunskapen är af någon apriorisk bestämdhet,
om ock den senare icke är af just den karaktär, som Kant ansåg.
Kunskapen kommer nämligen till stånd genom vissa funktioner af
det förnimmande subjektet, och allt det i kunskapen, som är ett
uttryck för detta subjekt, fattadt i sin rena och specifika
själfbe-stämdhet, är af apriorisk natur. För vår del vilja vi hälst
återföra aprioriteten till den transscendentala apperceptionen, hvarmed
vi förstå det rena teoretiska jaget och systemet af dess immanenta
grundfunktioner2, samt i enlighet härmed anse, att det aprioriska
är det, som grundar sig på apperceptionens existens och funktionella
bestämdhet eller, med ett ord, värksamhet; det är det, hvilket liksom in-

1 K. d. r. V., S. 27. Kursiv, af oss. I förordet till Prolegomena z. einer jeden
künftigen Metaphysik karaktäriseras de aprioriska begreppen genom bestämningen
"dass sie nicht ... von der Erfahrung abgeleitet, sondern aus dem reinen Verstände
entsprungen seien".

2 Se s. 702 och Vid studiet af Wundts psykologi, s. 270 ff., 485 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free