- Project Runeberg -  Kunskapslära /
697

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIV. Genetiska motsatser - Aprioritet och aposterioritet. De aprioriska axiomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

697

kommer i kunskapen genom apperceptionen. Men detta aprioriska
utgöres icke af några i apperceptionen præexisterande
åskådningar och kategorier, utan af den allmänna subjektivitet, hvilken
apperceptionen och dess nämda funktionella bestämdhet
konstituera. Denna allmänna aprioritet tager sig emellertid uttryck ej
blott i vissa åskådnings- och tankefunktioner, utan ock i bestämda
(om ock icke lätt fastställbara) "axiom", hvilka nedan skola beröras.

Obestridligt är, att den rena erfarenhetskunskapen är af
aposteriorisk natur, liksom ock, att den transscendenta kunskapen
kännetecknas af en utpräglad aprioritet, enär den innehåller en mängd
rena tankebestämningar. Men kan man äfven påstå, att den förra
innehåller något aprioriskt och den senare något aposterioriskt?

Erfarenhetskunskap i inskränkt bemärkelse är aposteriorisk
kunskap. Men den innehåller äfven ett aprioriskt element, nämligen
det, som består i att den är aktuell i det mänskligt medvetnas
allmänna grundform (subjektivitetsform). Det aposterioriska i den
återför sig till, att den grundar sig på iakttagelse, hvarför
aposterioriteten blir ett uttryck för ett receptivitetsförhållande, för
medvetandets oförmåga att genom sig själft åstadkomma ett visst
predikat, för det förhållandet alltså, att medvetandet liksom
under-stödjes i sin omdömesvärksamhet af en supplerande faktor. Men huru
objektivt betingad den rena erfarenheten än är; utgör den likväl
en subjektets egendom; den måste då ock vara af en viss
subjektivitet, och detta rent subjektiva är just det aprioriska i
erfarenheten. Det är af en viss abstrakt och allmän natur. Icke
den eller den bestämda rumsformen, kvaliteteten. tiden o. s. v.,
utan det rumliga, det kvalitativa, tidsbestämdheten öfverhufvud är
af aprioriskt ursprung. Det aprioriska är då det, hvarmed
medvetandet själft bidrager, det som det insätter i kunskapens
komplicerade hela. Det är alltså en reflex af apperceptionen och dess
själf-bestämdhet; det är den allmänna subjektiviteten, låt vara i dess
förbindelse med ett bestämdt medvetenhetsinnehåll. Det är emellertid
icke möjligt att åstadkomma en exakt uppräkning af kunskapens
aprioriska beståndsdelar, så mycket mindre, som de olika sinnesområdena
endast genom en konstlad inprässning kunna sammanföras under
en och samma generella rubrik. Den, som i detalj vill hafva reda
på det aprioriska i den rena erfarenhetskunskapen, får därför tänka
sig in i bland annat de olika sinnesförnimmelsernas natur och fråga:
hvad är aprioriskt i synföreställningarna, i hörsel-, lukt-,
smak-och känselförnimmelserna, i sinnesförnimmelserna öfverhufvud.

I samband härmed är — särskildt med tanke på Kant —
af intresse att dröja vid frågan om det aprioriska element, som in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0713.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free