- Project Runeberg -  Kunskapslära /
706

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIV. Genetiska motsatser - Aprioritet och aposterioritet. De aprioriska axiomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

706

tionen och dess funktionella själfbestämdhet. En ytterligare fråga
blir, om det existerar ett motsvarande system af aprioriska
satser, hvilka just genom sin aprioritet besitta allmängiltighet och
för öfrigt, af en eller annan anledning, nödvändighet, vare sig
åskådnings- eller tankeevidens (jfr s. 272). Dessa satser måste
i och för sig vara af en utprägladt generell och abstrakt karaktär,
men på samma gång äga en konstitutiv kunskaplig betydelse,
alldenstund de antingen omedelbart måste ingå i eller ock på annat sätt
betinga den mera konkreta kunskapen och dess utveckling inom skilda
områden. Sådana satser äro t. ex. de logiska tankelagarna, af hvilka
hvarje tänkt föremål måste vara determineradt. Icke utan skäl
kunna dessa samt med dem jämförliga lagar och satser betecknas
som aprioriska axiom, om man med det senare begreppet förstår
en mer eller mindre strängt själfevident och för öfrigt alltid
relativt enkel sats ("grundsats"), som uttrycker ett eller annat
fundamentalt förhållande och därför äfven kan grundlägga andra
satsers (följdsatsers) evidens1. Som aprioriska äro dessaaxiom
bestämbara icke därför som skulle deras innehåll omedelbart — liksom
tankegudinnan ur Zeus’ hufvud framspringa ur den transscendentala
apperceptionen, hvilken representerar den allmänna aprioriteten,
utan endast emedan de till sist återföra sig till vissa aprioriska och
transscendentala förutsättningar, som själfva äro grundade i
apperceptionen och dennas till en viss grad specificerbara funktionella
bestämdhet. Sådana elementära aprioriska specialfunktioner äro dels
de, som ligga till grund för det åskådliga (exaktare det åskådande)
förnimmandet öfverhufvud, t. ex. det intuitiva rums- och
tidsförnimmandet, dels de, som röja sig i vårt tänkandes abstrakta logicitet.
Men vi påstå icke, att rum, tid och de logiska lagarna (samt
möjligen andra aprioriska specialbestämningar) äro aprioriska i den så
att säga färdiga form, i hvilken det utbildade
reflexionsmedvetandet opererar med dem. Här kan en komplementär utdaning —
visserligen på grundvalen af den allmänna aprioriteten och dess
specialformer — mycket väl försiggå hälst medvetandet faktiskt är
förmöget af en viss konstruktiv värksamhet. Denna utdaning är
emellertid att skilja från den biologiska psykofysiska utveckling af
aprioriteten, som i det föregående berörts. Det aprioriska är
emellertid i kunskapsteoretisk bemärkelse lika aprioriskt, vare sig det
tillkommit genetiskt, d. v. s. genom utveckling, eller icke.

1 Om begreppet axiom se Sigwart, Logik, I, S. 412, Wundt, Logik, I, S. 558,
Erdmann, Logik, I, S. 292., Windelband, Präludien, S. 297. Jfr ock Euclides’ Elementa
fsv. öfvers. 1870) b. X: "axiom är en proposition, som bekräftar någonting vara eller icke
vara och af sig själf är så klar, att den icke behöfver bevisas."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskap/0722.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free