Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Kunskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehåller en framställning af mitt jag och dess
oändliga bestämningar.
Det återstår nu, för att stadfästa denna
uppfattning af det yttre såsom den enda riktiga, att
bemöta och upplösa en invändning, som deremot
kan göras. Den lyder sålunda: Naturen går sin
gång alldeles oberoende af menniskans
förnimmande, jorden löper i sin bana, åskan dånar,
vinden blåser, växterna växa och djuren lefva
sitt lif samt gjorde det redan, innan något
menskligt tänkande fanns. Det synes sålunda
gifvet, att det menskliga sjelfmedvetandet och
begreppet ej kan vara naturens princip eller den
kraft, som leder och styr dess verkningar. Härpå
svaras: man kan först och främst aldrig tala om
ett naturens lif och dess beskaffenhet, oberoende
af menniskoanden, ty så snart man talar om det
såsom på något vis beskaffadt, förutsätter man
ju omedvetet, att det är likartadt med menskligt
begrepp och föreställning samt sålunda beroende
af ett menskligt förnimmande. Härvid nekas
dock ej, att naturen och allt, som på något vis
bestämmer min ande eller fattas af honom,
äfven nödvändigt måste tänkas såsom varande
något i och för sig sjelft; men om detta lif, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
