- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
61

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En kungörelse i två punkter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Man behöfver inte se mig, — svarade han. Och
kallblodigt stälde han sig på ett afstånd från sin
interlokutör af ett tiotal steg.

Då han nu betraktade denne noga, tyckte han sig
hafva att göra med ett slags sigenare, liknande dem man
träffar på alla marknader och med hvilka det icke är
angenämt att komma i hvarken fysisk eller moralisk beröring.
Vidare varseblef han, då han uppmärksammare såg sig
omkring i mörkret, som började blifva allt tjockare,
bredvid skjulet en stor kärra, den vanliga kringflyttande
bostaden för dessa tsingarier, som i Ryssland vimla
öfverallt, der det finns några kopek att förtjena.

Under tiden hade sigenaren tagit två eller tre steg
framåt och beredde sig att inleda ett närmare samtal
med Mikael Strogoff, då i detsamma porten till skjulet
öppnades. En qvinna, som man knappt kunde se,
nalkades lifligt och sade på ett temligen rått språk, som Mikael
Strogoff fann utgöra en blandning af mongoliskan och
sibiriskan:

— Ännu en spion! Låt honom vara och kom in och
ät! Paplukan[1] väntar.

Mikael Strogoff kunde icke tillbakahålla ett leende
öfver den egenskap, man tilldelade honom, honom som
företrädesvis fruktade spionerna.

Men på samma språk svarade sigenaren med en
accent, helt olika qvinnans, några ord, som betydde:

— Du har rätt, Sangarr! Dessutom äro vi borta
i morgon!

— I morgon? — svarade qvinnan halfhögt och i
en ton, som förrådde en viss öfverraskning.

— Ja, Sangarr, — sade sigenaren, — i morgon,
och det är Fadern sjelf, som skickar oss bort — hvart
vi vilja ge oss af!

Derefter gingo mannen och qvinnan in i skjulet, hvars
port stängdes omsorgsfullt.


[1] Ett slaga pannkaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free