Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En kungörelse i två punkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karaktär, den nedre staden återfalla i sin vanliga
enformighet, och af detta oerhörda tillopp af köpmän från
Europas och mellersta Asiens alla trakter skulle ej finnas
qvar hvarken en enda säljare, som ännu hade något öfver
att afyttra, eller en enda köpare, som ännu behöfde göra
någon affär.
Det bör här tilläggas, att denna gång åtminstone
voro Frankrike och England hvart och ett representerade
på den stora marknaden genom två af den moderna
civilisationens yppersta produkter, herrarna Harry Blount och
Alcide Jolivet.
De två korrespondenterna hade verkligen kommit
dit för att söka intryck, som kunde intressera deras läsare,
och de använde på bästa sätt de få timmar de kunde
förlora, ty äfven de hade för afsigt att gå ombord på
Kaukasus.
De sammanträffade med hvarandra på
marknadsplatsen och blefvo blott måttligt förvånade deröfver, emedan
en och samma instinkt borde draga dem in på samma
spår, men denna gång talade de icke med hvarandra och
inskränkte sig till en temligen kall helsning.
Af naturen optimist, tycktes Alcide Jolivet dessutom
finna, att allt gick som det borde, och då slumpen
lyckligtvis försett honom med mat och nattlogis, hade han
i sin annotationsbok inkastat några synnerligen välvilliga
anteckningar om staden Nischni-Novgorod.
Harry Blount deremot hade, sedan han förgäfves
sökt skaffa sig en qvällsvard, sett sig tvungen att ligga
under bar himmel. Han hade alltså betraktat
ställningar och förhållanden från en helt annan synpunkt och
funderade på en ljungande artikel mot en stad, der
värdshusvärdarne vägrade mottaga resande, som blott begärde
att få låta skinna sig i både "moraliskt och fysiskt
hänseende".
Med ena handen i fickan och med den andra
hållande sin långa pipa med björkskaft, tycktes Mikael Strogoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
