- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
85

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Utför Volga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller meddelandena utbyttes med en viss försigtighet,
vinnas någon nyttig upplysning.

Men om Mikael Strogoff ej blef i tillfälle att
inhemta något från detta håll, om till och med läpparna
mer än en gång slötos, då han kom i närheten — ty man
visste icke, hvem han var —, träffades dock hans öra
snart af de högljudda orden från en person, som föga
bekymrade sig om, huruvida de hördes eller ej.

Den högröstade mannen uttryckte sig på ryska, men
med främmande accent, och den person, som samtalade
med honom, svarade på ett språk, som ej heller var hans
eget modersmål.

— Huru —, sade den förre, — huru, ni på samma
ångbåt, min käre kollega, ni, som jag råkade på den
kejserliga festen i Moskva och som jag blott uppsnappade
en skymt af i Nischni-Novgorod?

— Jag sjelf —, svarade den andre torrt.

— Nå väl, för att tala upprigtigt, så väntade jag
inte, att ni skulle följa efter mig så omedelbart, och på
så nära håll!

— Jag följer inte efter er, min herre, jag har
försteget framför er!

— Försteget, försteget! Låtom oss antaga, att vi
gå i bredd, med lika stora steg, som två soldater i
paraden, och låtom oss, för tillfället åtminstone, komma
öfverens, om ni så behagar, att den ene inte får lemna
den andre bakom sig!

— Jag skall tvärt om lemna er bakom mig.

— Det få vi väl se, när vi befinna oss på
krigsskådeplatsen; men för tusan, låtom oss till dess vara
reskamrater! Sedermera få vi nog tid och tillfälle att blifva
rivaler!

— Fiender.

— Må vara, fiender då! Hvad ni säger, min käre
kollega, utmärker sig genom en tydlighet, som är alldeles
i min smak. Er vet man åtminstone hvar man har!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free