Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Utför Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unga liffländskan infann sig icke vid
middagsbordet. Hon sof i sin hytt, och Mikael Strogoff ville
icke låta väcka henne. Aftonen inbröt alltså, utan att
hon åter visat sig på däcket.
Den långa skymningen mättade nu atmosferen med
en svalka, som passagerarna begärligt njöto af efter
dagens tryckande hetta. Då tiden var temligen framskriden,
tänkte de flesta ej ens på att återvända till salongerna
eller hytterna. Utsträckta på sätena, inandades de med
förtjusning de fläktar, som framkallades genom ångarens
snabba fart. Vid denna tid på året och under denna
breddgrad borde himlen knappt förmörkas mellan aftonen
och morgonen, och denna omständighet gjorde det för
rorgängaren mycket lätt att taga sig fram mellan de
talrika farkoster, som gingo utför eller uppför Volga.
Det blef emellertid så godt som natt mellan kl. 11
och 2 på morgonen, ty då var det nymåne. Nästan alla
däckspassagerarna sofvo nu, och tystnaden stördes blott
genom bullret från skoflarna, då dessa med regelbundna
mellantider träffade vattnet.
En slags oro höll Mikael Strogoff vaken. Han gick
fram och tillbaka, men hela tiden på akterdäck. En gång
kom han emellertid att gå bortom maskinrummet. Han
befann sig då på den del af fartyget, som var förbehållen
andra och tredje klassens passagerare.
Der sof man icke blott på sätena, utan äfven på
varupackorna, kollyerna samt till och med på
däckstiljorna. Blott de matroser, som hade vakten, stodo
upprätt på backen. Två sken, det ena grönt, det andra
rödt, som utströmmade ur styrbords och babords
lanternor, kastade några sneda strålar på ångarens sidor.
Det behöfdes en viss uppmärksamhet för att icke
trampa på de nyckfullt här och der utsträckta sofvarna.
De voro till största delen mujiker, vana vid att ligga
hårdt och för hvilka däcksplankorna borde vara nog.
Icke desto mindre skulle de otvifvelaktigt mycket illa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
