- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
111

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I tarantass dag och natt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Du är en oförfärad flicka, Nadia —, svarade
Mikael Strogoff, — och Gud sjelf skulle ha vägledt dig!

Denna dag gick resan raskt undan, ty iemschikerna
aflöste hvarandra genast vid hvarje skjutshåll. Örnarna
uppe bland bergen skulle icke funnit sitt namn
vanhedradt af dessa landsvägens "örnar". Det höga pris, de
resande betalte för hvarje häst, de rundligt tilltagna
drickspenningarna rekommenderade dem särskildt hos
körsvennerna. Möjligen funno postmästarna det
besynnerligt, att efter kungörelsens utfärdande en ung man och
hans syster, synbarligen ryssar båda två, obehindradt
kunde resa genom Sibirien, som var stängdt för alla
andra, men deras papper voro i behörig ordning, och de
hade sålunda rättighet att passera. Också rullade
tarantassen förbi milstolparna i ilande fart.

För öfrigt voro Mikael Strogoff och Nadia icke de
enda, som befunno sig på väg från Perm till
Jekaterinenburg. Redan vid de första skjutshållen hade tsarens kurir
fått veta, att nya hästar spänts för ett åkdon, men då
han icke befarade att blifva utan hästar, egnade han icke
vidare någon uppmärksamhet deråt.

De få raster, som gjordes den dagen, använde man
blott till att äta något. I posthusen erhölls både logis
och mat. Dessutom skulle, i brist på skjutshåll, den ryske
bondens hus icke hafva varit mindre gästfritt. I dessa
byar, hvilka likna hvarandra nästan allesammans med sin
hvitmenade kyrka med grönt tak, kan den resande klappa
på alla dörrar, och de skola öppnas för honom. Mujiken
skall med leende ansigte räcka sin gäst handen. Man
skall bjuda honom bröd och salt, man skall sätta
samovaren på elden, och han skall vara liksom hemma hos
sig. Familjen skall hellre flytta ut sjelf för att lemna
plats åt honom. Den ankommande främlingen är allas
slägting. "Gud har sändt honom."

Vid aftonens inbrott frågade Mikael Strogoff,
drifven af ett slags instinkt, postmästaren, för huru länge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free