Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Ett oväder i Uralbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våldsamt kämpa mot hvarandra och man befinner sig midt
inne i striden.
Mikael Strogoff visste af egen erfarenhet, hvad ett
oväder bland bergen vill säga, och kanske fann han med
skäl det stundande ovädret lika fruktansvärdt som dessa
förfärliga snöstormar, hvilka under vintern bryta lös
med ojemförlig våldsamhet.
Vid afresan regnade det ännu icke. Mikael Strogoff
hade dragit upp lädergardinerna, som skyddade det inre
af tarantassen, och kastade spejande blickar framåt
vägen och på dess sidor, hvilka det darrande skenet från
lanternorna befolkade med fantastiska silhuetter.
Orörlig och med korslagda armar, såg äfven Nadia
utåt, men utan att luta sig fram, under det hennes
följeslagare, sträckande sig utom vagnskorgen med halfva
kroppen, rådfrågade på samma gång himlen och jorden.
Atmosferen var fullkomligt lugn, men det var ett
hotande lugn. Ej en luftmolekyl rördes ännu ur stället.
Man skulle kunnat säga, att den halfqväfda naturen ej
andades längre och att hennes lungor, d. v. s. dessa dystra
och tjocka, af någon orsak af tvinsot angripna moln, ej
kunde arbeta längre. Om icke gnisslandet af
tarantassens hjul, hvilka krossade gruset på vägen, skramlet från
åkdonet, de andfådda hästarnas flåsande andedrägt och
bullret af deras jernskodda hofvar, som framlockade
gnistor ur kiselstenarna, varit, skulle en fullkomlig tystnad
rådt.
För öfrigt var vägen alldeles öde. Tarantassen
mötte denna hotande natt icke en fotgängare, icke en
ryttare, icke något slags åkdon i dessa trånga uralska
pass. Icke en kolareld i skogen, icke ett läger,
uppslaget af grufarbetare, icke en undangömd hydda bland
buskarna. Det erfordrades verkligen sådana skäl, som
icke medgifva någon tvekan, något dröjsmål för att
under dylika förhållanden företaga en resa öfver
Ural-bergen. Mikael Strogoff hade icke tvekat. Detta var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
