- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
118

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Ett oväder i Uralbergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hopp då, mina dufvor! — svarade iemschiken,
såsom en man, hvars pligt det är att lyda, icke att
resonnera.

I detta ögonblick hördes ett sorl i fjerran. Det
lät, som om tusentals gälla och bedöfvande hvisslingar
genomskuro den hittills lugna atmosferen. Vid det
bländande skenet af en blixt, hvilken nästan ögonblickligen
åtföljdes af en förfärlig åskknall, varseblef Mikael
Strogoff stora tallar, som skakades fram och tillbaka på en
bergsspets. Orkanen bröt nu lös, men den rasade ännu
blott i de höga luftlagren. Ett brakande angaf, att
några gamla eller illa rotfästa träd icke hade kunnat
motstå vindstötens första anfall. En lavin af krossade
trädstammar kom farande öfver vägen, efter att hafva
studsat tillbaka på klipporna, och försvann i afgrunden till
venster, två hundra steg framför taran tassen.

Hästarna hade tvärstannat.

— Hopp, mina söta dufvor! — skrek iemschiken,
blandande sin piskas smällningar med åskans dunder.

Mikael Strogoff fattade Nadias hand.

— Sofver du, syster? — frågade han henne.

— Nej, broder.

— Var beredd på allt. Vi ha ovädret öfver oss!

— Jag är beredd.

Mikael Strogoff fick knappt tid att draga för
tarantassens lädergardiner.

Orkanen kom såsom ett åskslag.

Hoppande ned från kuskbocken, kastade sig
iemschiken framför sina hästar för att hålla dem tillbaka, ty en
ofantlig fara hotade hela spannet.

Tarantassen stod nu orörlig vid en krökning af
vägen, der orkanen kom brusande. Man måste alltså hålla
den midt emot vinden, ty i annat fall skulle vagnen,
tagen från sidan, ofelbarligen vräkts öfver ända och
nedstörtats i en djup afgrund, utefter hvars venstra sida
vägen strök. De af stormen tillbakadrifna hästarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free