Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Nödstälda resande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du är väl inte sårad, syster? — frågade Mikael
Strogoff, i det han störtade fram till den unga flickan.
— Nej, broder, — svarade Nadia.
I detta ögonblick anlände de två korrespondenterna.
Alcide Jolivet kastade sig framför hästen, och han
tycktes icke sakna armstyrka, ty han lyckades hålla djuret
tillbaka.
Hans kollega och han hade sett Mikael Strogoffs
snabba manöver.
— För f-n, herr Korpanoff, — utbrast Alcide
Jolivet, — för att vara en vanlig köpman, sköter ni
jagtknifven väl!
— Mycket väl till och med, — inföll Harry Blount.
— I Sibirien, mina herrar, — svarade Mikael
Strogoff, — äro vi tvungna att kunna litet af hvarje!
Alcide Jolivet betraktade den unge mannen.
Sedd vid full dager, med den blodiga knifven i
handen, högväxt, med beslutsam uppsyn, foten stödd på
björnen, som han nyss fält, var Mikael Strogoff ståtlig
att skåda.
— En hårdhändt herre det der! — sade Alcide
Jolivet för sig sjelf.
Derefter närmande sig den unga flickan med hatten
i handen, helsade han henne vördnadsfullt.
Nadia gjorde en lätt bugning.
Derpå vändande sig till sin kollega, sade han till
honom:
— Systern är lika god som brodern! Vore jag
björn, skulle jag akta mig att gå i vägen för detta
aktningsbjudande och intagande par.
Rak som en pinne, höll sig Harry Blount på något
afstånd med hatten i handen. Hans kollegas obesvärade
sätt hade på honom blott den verkan, att hans vanliga
stelhet blef ännu större.
I det samma återkom iemschiken, hvilken hade
lyckats fånga sina två hästar. Han kastade genast en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
