- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
179

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Moder och son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då Mikael Strogoff såg sig tvungen att afvakta
nattens inbrott för att kunna komma ut genom
enceinten, men icke ville visa sig på Omsks gator,
qvarstannade han i posthuset och lät der gifva sig något mat.

Mycket folk var samladt i den gemensamma salen.
Såsom fallet är på de ryska jernvägsstationerna, kommo
de högst oroliga invånarna till posthuset för att få veta
nyheter. Man talade om att ryska trupper snart skulle
ankomma, icke till Omsk, utan till Tomsk, hvilka skulle
återtaga denna stad från Feofar Khans tartarer.

Mikael Strogoff lyssnade uppmärksamt till allt hvad
man sade, men han blandade sig aldrig i samtalet.

Plötsligen kom honom ett rop att spritta till, ett
rop, som trängde till djupet af hans själ, och hans öra
träffades af dessa två ord:

— Min son!

Den gamla Marfa, hans moder, stod framför honom.
Darrande i alla leder, log hon mot sonen! Hon sträckte
armarna mot honom!... Mikael Strogoff reste sig upp.
Han ville kasta sig i hennes armar.

Tanken på pligten, den allvarsamma fara, hvaraf
han och hans moder hotades genom detta olycksaliga
sammanträffande, tillbakahöllo honom ögonblickligen, och
så stor var hans sjelfbeherskning, att ej en muskel i
hans ansigte rördes.

Tjugu personer voro samlade i den gemensamma
salen. Bland dem fans det kanske spioner, och visste
man icke i staden, att Marfa Strogoffs son tillhörde
tsarens kurirkår?

Mikael Strogoff rörde sig icke ur fläcken.

— Mikael! — ropade hans moder.

— Hvem är ni, min goda qvinna? — frågade
Mikael Strogoff, snarare framstammande än uttalande dessa
ord.

— Hvem jag är? Du frågar det! Mitt barn,
känner du då inte längre din mor?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free