Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Moder och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarade Marfa Strogoff. — Han är den tionde, hvari jag
trott mig igenkänna mitt barn, ty staden är full af
främlingar. Jag tycker mig se honom öfver allt!
— Denna unga man var alltså inte Mikael Strogoff?
— Han var inte Mikael Strogoff.
— Vet du, gamla qvinna, att jag kan låta martera
dig, ända tills du bekänner sanningen?
— Jag har sagt sanningen, och tortyren kan
ingenting ändra i hvad jag sagt.
— Denna sibirer var inte Mikael Strogoff? —
frågade Ivan Ogareff ännu en gång.
— Nej, det var inte han, — svarade Marfa
Strogoff åter.
Ivan Ogareff betraktade med olycksbådande blickar
den gamla qvinnan, som såg honom rakt in i ögonen.
Han betviflade icke, att hon i den unga sibiriern
igenkänt sin son. Men om denna son först hade förnekat
sin moder, och om hans moder i sin ordning förnekade
honom, måste de hafva de mest tvingande skäl dertill.
Ivan Ogareff hyste alltså icke längre något tvifvel
om, att den föregifna Nikolas Korpanoff var Mikael
Strogoff, tsarens kurir, som dolde sig under ett falskt
namn, och åt hvilken man gifvit ett uppdrag, som det
för honom var af största vigt att få veta. Också gaf
han genast befallning om, att man skulle bemäktiga sig
den unga sibiriern, hvarefter han, vändande sig till Marfa
Strogoff, tillade:
— Denna qvinna skall föras till Tomsk!
Och medan soldaterna våldsamt släpade bort henne,
tillade han mellan tänderna:
— Då ögonblicket är kommet, skall jag nog få
den gamla hexan att tala!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
