Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. En sista ansträngning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derom var vägen blottad på träd och gick fram mellan
träsk och pölar, hvilka skildes från hvarandra genom
dvärgaktiga snår af ginst och ljung. På båda sidor var
terrängen alltså fullkomligt omöjlig att passera, och
ryttartruppen måste nödvändigt rida förbi denna lilla skog.
Mikael Strogoff skyndade in bland lärkträden, och då
han fördjupat sig några och fyrtio steg i skogen, hejdades
han af ett vattendrag, som i en halfcirkel begränsade
densamma.
Skymningen var här så djup, att Mikael Strogoff
icke löpte fara att blifva sedd, såvida icke den lilla
skogen noga genomletades. Han ledde derför sin häst till
vattendraget och band honom vid ett träd, hvarefter han
återvände och i skogsbrynet lade sig ned på marken för
att se efter, med hvilka han hade att göra.
Knappt hade Mikael Strogoff lagt sig ned bakom en
grupp lärkträd, förr än ett något oredigt sken syntes,
hvarur här och der framglänste några lysande punkter,
som rörde sig i skymningen.
— Facklor! — sade han för sig sjelf.
Och hastigt dragande sig tillbaka, gled han såsom
en vilde in i den tätaste delen af småskogen.
Då hästarna närmade sig skogen, började de sakta
farten. Lyste alltså dessa ryttare omkring sig med
facklorna i afsigt att noga undersöka landsvägen?
Mikael Strogoff måste frukta det, och en instinktlik
känsla dref honom tillbaka ända till vattendraget, hvari
han, om så behöfdes, var färdig att kasta sig.
Då truppen uppnått den lilla skogen, stannade den,
och ryttarna stego af. De voro omkring femtio. Tio
af dem buro facklor, som upplyste vägen ett godt stycke
omkring.
Af vissa tillrustningar fann Mikael Strogoff, att
ryttarna till all lycka ingalunda hade för afsigt att
genomleta skogen, utan att de blott ämnade rasta på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
