Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Alcide Jolivet på sin kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Derpå vände sig Harry Blount om till sin kamrat,
hvilken tycktes fullkomligt gilla hans svar,
Ivan Ogareff förändrade icke en min, och gifvande
sin häst sporrarna, satte han sig i spetsen för sitt följe
och försvan snart i ett moln af dam.
— Nåväl, herr Jolivet, hvad tänker ni om öfverste
Ivan Ogareff, de tartariska truppernas
öfverbefälhafvare? — frågade Harry Blount.
— Jag tänker, min kära kollega, — svarade Alcide
Jolivet leende, — att den der husch-beguin gjorde en
mycket vacker gest, då han gaf befallning att låta hugga
hufvudet af oss!
Hvilket än det skäl var, som förmådde Ivan Ogareff
att handla så, som han gjorde, mot de två
korrespondenterna, så voro dessa nu på fri fot och kunde, om de så
ville, genomströfva krigsskådeplatsen. Också var det
deras afsigt att icke gifva tappt. Det slags antipati, de
förut känt mot hvarandra, hade gifvit vika för en
uppriktig vänskap. Sammanförda genom omständigheterna,
tänkte de icke längre på att skiljas åt. De lumpna
rivalitetsfrågorna voro glömda för alltid. Harry Blount
kunde icke längre förgäta, hvad han var skyldig sin
följeslagare, hvilken åter ingalunda sökte ihågkomma detta,
och då öfver hufvud taget detta närmande underlättade
deras korrespondentåligganden, borde det blifva till deras
läsares fördel.
— Hvad skola vi nu göra af vår frihet? — frågade
Harry Blount.
— För tusan, missbruka den! — svarade Alcide
Jolivet, — och helt makligt begifva oss till Tomsk för
att se efter, hvad som tilldrager sig der.
— Tills det ögonblick kommer — och jag hoppas
det är mycket nära —, då vi kunna förena oss med
någon rysk kår.
— Som ni säger, min kära Blount! Man bör inte
tartarisera sig! Den bästa rollen är ännu deras, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
