Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Slag för slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid detta oväntade möte förde Mikael Strogoff,
hvilken kände, att han ej kunde beherska sig sjelf, handen
till ögonen och aflägsnade sig genast. Nadia hade
instinktmessigt tagit ett steg framåt, för att skynda till
honom, men den gamla sibiriskan hviskade dessa ord i
hennes öra:
— Stilla, min dotter!
— Det är han! — svarade Nadia med af rörelse
bruten röst. — Han lefver, moder! Det är han!
— Det är min son, — sade Marfa Strogoff, — det
är Mikael Strogoff, och du ser, att jag inte tar ett steg
mot honom! Gör som jag, min dotter!
Mikael Strogoff hade erfarit en af de häftigaste
sinnesrörelser, det är en menniska gifvet att känna.
Hans moder och Nadia voro der. Dessa två fångna
qvinnor, hvilka nästan flöto i hop till en bild i hans
hjerta, dem hade Gud sammanfört i denna allmänna
olycka! Visste då Nadia, hvem han var? Nej, ty han
hade sett Marfa Strogoffs åtbörd, hvarmed hon hejdade
den unga flickan i det ögonblick, då denna ville skynda
fram till honom. Marfa Strogoff hade således förstått
allt och bevarat hans hemlighet.
Under denna natt stod Mikael Strogoff väl tjugu
gånger i begrepp att söka närma sig sin moder, men
han insåg, att han måste motstå denna stormande längtan
att sluta henne i sina armar, att ännu en gång trycka,
sin unga följeslagerskas hand. Den minsta oförsigtighet
kunde störta honom i olycka. Dessutom hade han svurit
att icke råka sin moder — frivilligt skulle han också
icke uppsöka henne! Sedan han väl kommit till Tomsk,
alldenstund han icke kunde fly denna natt, skulle han
fly öfver steppen, utan att ens hafva omfamnat de två
varelser, i hvilka hela hans lif var koncentreradt, och
som han lemnade blottstälda för så många faror!
Mikael Strogoff kunde alltså hoppas, att detta andra
möte i lägret vid Zabediero icke skulle hafva några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
