Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Den högtidliga inryckningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som uppslagits midt på den första terrassen. Såsom
vanligt, låg koranen på det heliga bordet framför tältet.
Feofar Khans underbefälhafvare lät icke vänta på
sig, och innan klockan var 5, tillkännagåfvo smattrande
fanfarer hans ankomst.
Denna gång iklädd den tartariska officersuniformen,
anlände Ivan Ogareff — "den Skråmade", såsom man
redan kallade honom — till emirens tält. Han åtföljdes
af en del soldater från lägret vid Zabediero, hvilka
uppstälde sig omkring den öppna platsen, hvarpå nu blott
fans så stort utrymme, som blifvit reserveradt för
festligheterna. Man såg ett bredt, snedt öfver förrädarens
ansigte gående ärr.
Ivan Ogareff förestälde emiren sina förnämsta
officerare, och utan att bortlägga den köld, som utgjorde
det innersta af hans värdighet, mottog denne dem så,
att de voro belåtne dermed.
En sådan uppfattning fingo åtminstone de två
korrespondenterna, Harry Blount och Alcide Jolivet, de två
oskiljaktiga, hvilka nu förenat sig om jagten efter
nyheter. Sedan de lemnat Zabediero, hade de skyndsamt
begifvit sig till Tomsk. De hade nu fast beslutat att
stjäla sig bort från tartarerna, att med det snaraste
ansluta sig till någon rysk kår och, om det vore möjligt,
följa med den till Irkutsk. Hvad de sett af invasionen,
detta mordbrännande, detta slagtande, hade djupt
upprört dem, och de längtade att befinna sig i den sibiriska
arméns led.
Emellertid hade Alcide Jolivet låtit sin kollega
förstå, att han icke kunde lemna Tomsk utan att hafva
tagit en skiss af detta de tartariska truppernas
högtidliga intåg — vore det också blott för att tillfredsställa
sin kusins nyfikenhet —, och Harry Blount hade beslutat
sig för att qvarstanna några timmar, men redan samma
afton skulle de fortsätta färden till Irkutsk, och då de hade
goda hästar, hoppades de hinna dit före emirens blänkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
