Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. "Se med öppna ögon, se!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beväpnade med blottade sablar och långa pistoler,
försatte dessa soldater, utförande ett slags hoppande dans,
luften i dallring med skarpa knallar och ihållande salvor,
hvilka öfverröstade tamburinhvirflarne, dairéernas
skorrningar och gnisslet af dutarerna. Deras efter kinesiskt
bruk med färgadt krut laddade vapen utslungade till följd
af någon mineralisk ingrediens i krutet långa röda, gröna
och blåa eldstrålar; man skulle kunnat säga, att alla
dessa grupper rörde sig midt i ett fyrverkeri. Sedd från
några håll, erinrade denna dans om de gamles kybistäsis,
ett slags krigardans, hvari de dansande rörde sig mellan
i marken nedstuckna svärd och dolkspetsar, och det är
möjligt, att traditionen af densamma gått i arf till
mellersta Asiens folk; men denna tartariska kybistäsis
gjordes ännu mer bizarr genom dessa färgade eldstrålar, som
korsade hvarandra öfver danserskorna, hvilkas hela
paljettskrud glänste likt otaliga eldpunkter. Det var
liksom ett kaleidoskop af gnistor, hvilka i sina
sammansättningar vexlade i oändlighet allt efter hvarje rörelse af
danserskorna.
Så blaserad en parisisk journalist än bör vara med
afseende på dessa effekter, som bragts så långt af den
moderna iscensättningen, kunde Alcide Jolivet ej
återhålla en lätt rörelse på hufvudet, hvilken mellan
Montmartre-boulevarden och Madeleine-kyrkan skulle hafva
sagt: — Inte illa! Inte illa!
Plötsligt, liksom vid en gifven signal, slocknade alla
eldarna, danserna upphörde och danserskorna försvunno.
Festligheterna voro slutade, och blott facklorna upplyste
nu denna platå, hvilken några ögonblick förut varit så
full af ljus.
På ett tecken af emiren framfördes Mikael Strogoff
till midten af platsen.
— Blount, — sade Alcide Jolivet till sin
följeslagare, — tänker ni se slutet af allt detta?
— Visst inte, — svarade Harry Blount.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
