Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. En vän på landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slappas den stränga vaksamhet, som de hittills iakttagit
både i lägret vid Zabediero och under marschen till Tomsk.
Sedan Nadia först blifvit bortdrifven tillsammans med
de andra fångarne, hade hon alltså lyckats smyga sig
bort och återvända till platån, dit hon kom, just då
Mikael Strogoff fördes inför emiren.
Stående inne i hopen, hade hon sett allt. Ej ett
anskri hade undsluppit henne, då den ända till
hvitglödgning upphettade klingan fördes framför hennes
reskamrats ögon. Hon hade nog styrka att stå orörlig och tyst.
En ingifvelse af försynen sade henne, att hon måste
beherska sig, medan hon ännu var fri, för att ledsaga
Marfa Strogoffs son till det mål, han svurit att uppnå.
Hennes hjerta upphörde för ett ögonblick att slå, då den
gamla sibiriskan nedföll liflös, men en tanke återgaf
henne hela hennes energi.
— Jag skall blifva den blindes hund! — sade hon
till sig sjelf.
Sedan Ivan Ogareff aflägsnat sig, hade Nadia dolt
sig i dunklet. Hon hade väntat, tills alla lemnat platån.
Öfvergifven såsom en eländig varelse, af hvilken man
icke längre har något att frukta, stod Mikael Strogoff
ensam. Hon såg honom släpa sig fram ända till sin
moder, böja sig ned öfver henne, kyssa henne på pannan,
sedan resa sig upp, trefva för att fly...
Några ögonblick senare hade han och hon, hållande
hvarandra i handen, stigit utför den branta sluttningen,
och efter att hafva följt Toms strand ända till stadens
slut, kommo de lyckligt ut genom en bresch i muren.
Vägen till Irkutsk var den enda, som gick åt öster.
Derom kunde intet tvifvel råda. Dragande Mikael
Strogoff med sig, skyndade Nadia framåt. Emirens spejare
kunde nemligen efter några timmars orgier redan den
följande dagen åter begifva sig ut på steppen och
sålunda afskära all förbindelse med Irkutsk. Det var alltså
af vigt att hinna undan dem, att före dem uppnå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
