Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Öfvergången af Jenisej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nikolas stadens gator. De erforo ett ofrivilligt intryck
af häpnad. De ensamma frambragte det enda buller, som
nu hördes i denna döda stad. Mikael Strogoff visade
intet af hvad han nu kände, men han måste erfara
liksom en rörelse af förbittring mot den otur, som förföljde
honom, ty hans förhoppningar hade ännu en gång blifvit
gäckade.
— Gode Gud, — utbrast Nikolas, — skall jag då
aldrig få göra skäl för min lön i denna öken!
— Min vän, — sade Nadia, — ni måste följa med
oss till Irkutsk!
— Ja, det måste jag! — svarade Nikolas. —
Telegrafen bör ännu vara oskadad mellan Udinsk och
Irkutsk, och der... Skola vi ge oss i väg, far lilla?
— Låtom oss vänta till i morgon! — svarade
Mikael Strogoff.
— Du har rätt, — sade Nikolas. — Vi måste
öfver Jenisej, och då måste man kunna se!
— Se! — mumlade Nadia, tänkande på sin blinda
följeslagare.
Nikolas hade hört det, och vändande sig till Mikael
Strogoff, sade han:
— Förlåt, far lilla! Ack, det är sant, dag och
natt äro ett och samma för dig!
Mikael Strogoff, Nadia och Nikolas behöfde icke
söka länge för att finna ett nattqvarter. Första hus,
hvars port de stötte upp, var tomt lika som alla de andra.
Der funnos blott några knippor löfruskor. I brist på
bättre fick hästen nöja sig med denna magra kost. Hvad
beträffar förråden i kibitkan, hade de icke blifvit uttömda,
och hvar och en tog sin andel. Sedan man derefter
knäfallit framför en anspråkslös på väggen hängande bild
af Panhagia[1], hvilken de sista matta strålarne från en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
