Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Öfvergången af Jenisej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lampa ännu upplyste, insomnade Nikolas och den unga
flickan, medan Mikael Strogoff, som icke kunde få en
blund i sina ögon, vakade.
Den följande dagen, den 26 Augusti, var kibitkan
åter förspänd före dagningen och for genom björkparken
med Jenisejs strand till mål.
Mikael Strogoff var mycket tankfull. Huru skulle
han kunna öfvergå floden, om, såsom var att förmoda,
alla båtar eller färjor hade blifvit förstörda för att
fördröja tartarernas anryckande? Han kände Jenisej, ty
han hade förut öfvergått den flere gånger. Han visste,
att dess bredd är ansenlig, att strömmen är stark i den
dubbla bädd, den gräft sig mellan öarna. Under vanliga
förhållanden kräfver en öfvergång af Jenisej medelst de
särskildt för transport af resande, åkdon och hästar
inrättade färjorna en tid af tre timmar, och det är blott
med ytterliga svårigheter dessa färjor uppnå dess högra
strand. Men hur skulle kibitkan, då man ej hade ens
en båt att tillgå, kunna komma från den ena stranden
till den andra?
— Jag måste öfver till hvad pris som helst! —
upprepade Mikael Strogoff.
Dagen började gry, då kibitkan kom ut på venstra
stranden, der en af parkens stora alléer utmynnade. På
detta ställe beherskade stranden Jenisejs lopp till en höjd
af hundra fot. Man kunde alltså se långt ut öfver floden.
— Ser ni någon färja? — frågade Mikael Strogoff,
girigt riktande sina ögon från den ena sidan till den
andra, utan tvifvel i följd af en maskinmessig vana och
liksom om han sjelf kunnat se.
— Det är knappt dager ännu, — svarade Nadia.
— Ännu ligger dimman tät öfver floden, och man kan
inte urskilja dess vatten.
— Men jag hör det brusa? — sade Mikael Strogoff.
Under de lägre lagren af denna dimma hördes
verkligen ett doft brus af de hvarandra mötande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
