Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Öfvergången af Jenisej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jenisej ur synhåll. Hela detta beundransvärda panorama
utbredde sig för blicken i en omkrets af femtio verst.
Men ingen farkost syntes, hvarken på venstra
stranden, på den högra eller vid öarna. Alla hade på
befallning blifvit bortförda eller förstörda. Det var
otvifvelaktigt, att, om tartarerna icke från söder förde med sig
det för slåendet af en pontonbrygga erforderliga
materialet, skulle deras anryckande mot Irkutsk under någon
tid hejdas af Jenisej.
— Nu mins jag, — sade Mikael Strogoff, — längre
upp, vid de sista husen i Krasnojarsk finnes en båthamn.
Der bruka färjorna lägga till. Låtom oss gå uppefter
floden, mina vänner, och se efter, om inte någon båt
blifvit qvarglömd på stranden.
Nikolas skyndade bort i den angifna riktningen.
Nadia hade fattat Mikael Strogoff vid handen och ledde
honom, raskt gående utefter floden. En båt, tillräckligt
stor att bära kibitkan eller, i brist deraf, blott dem, som
hittills åkt deri, och Mikael Strogoff skulle icke tveka
att våga öfvergången!
Tjugu minuter senare hade alla tre uppnått den
lilla hamnen, der de sista husen lågo ända nere vid
floden. Det var ett slags by nedanför Krasnojarsk.
Men ej en enda farkost fans på stranden, icke en
jolle vid den såsom landstigningsplats tjenande
pålbryggan, ej ens något, hvaraf man kunde bygga en flotte,
tillräcklig för tre personer.
Mikael Strogoff hade frågat Nikolas, och denne hade
gifvit honom det nedslående svaret, att öfvergången af
floden syntes honom fullkomligt ogörlig.
— Vi måste öfver, — sade Mikael Strogoff.
Och undersökningarna fortsattes. Man genomletade
de få på stranden belägna husen, hvilka alla liksom de
i Krasnojarsk voro öfvergifna. Man behöfde blott stöta
upp dörrarna. De voro hyddor, som bebotts af fattigt
folk och nu stodo fullkomligt tomma. Nikolas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
