Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. På steppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans moder, huru skulle Nadia väl kunnat tala om
henne? Hvarför rifva upp hans smärta? Var icke den
gamla sibiriskan död? Hade icke sonen gifvit den sista
kyssen åt den på Tomsk-platån utsträckta döda kroppen?
— Tala med mig om henne, Nadia, — sade
emellertid Mikael Strogoff. — Tala, du gör mig ett nöje
dermed!
Och nu gjorde Nadia, hvad hon hittills icke gjort.
Hon berättade allt hvad som hade tilldragit sig mellan
Marfa och henne efter deras möte i Omsk, der de råkat
hvarandra för första gången. Hon omtalade, huru hon
liksom genom en oförklarlig instinkt dragits till den
gamla fångna qvinnan utan att känna henne, hvilka
omsorger hon egnat henne och huru den gamla å sin sida
tröstat henne.
Då var Mikael Strogoff ännu för Nadia blott Nikolas
Korpanoff.
— Hvilket jag alltid hade bort förblifva! —
svarade Mikael Strogoff, i det hans panna mörknade.
En stund derefter tillade han:
— Jag har svikit min ed, Nadia. Jag hade svurit
att inte uppsöka min mor!
— Men du har ju inte uppsökt henne, Mikael! —
svarade Nadia. — Endast slumpen har fört dig
tillsammans med henne!
— Jag hade svurit att, hvad än komme att hända,
inte förråda mig!
— Mikael, Mikael! Kunde du väl vid åsynen af
den öfver Marfa Strogoff höjda knutpiskan styra dig?
Nej, det fins ingen, som kan hindra en son att hjelpa
sin mor!
— Jag har svikit min ed, Nadia, — svarade Mikael
Strogoff. — Må Gud och Fadren förlåta mig det!
— Mikael, — sade den unga flickan, — jag har
en fråga att göra dig. Svara mig inte, om du ej anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
