- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
349

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. På steppen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stött emot det med foten, om icke en blixt i det samma
klart upplyst steppen.

Nadia föll på knä bredvid detta hufvud.

Enligt det gräsliga tartariska bruket hade Nikolas
Pigassoff blifvit ända till balsen begrafven i jorden,
hvarefter man lemnat honom att dö af hunger och törst,
söndersliten af vargars tänder eller roffoglars näbb. Ett
förfärligt straff för offret, som jorden fängslar, som denna
mull, hvilken den olycklige icke kan uppkasta, binder,
alldenstund hans armar äro tryckta intill kroppen liksom
likets i dess kista! Lefvande i denna lerform, som den
lifdömde är oförmögen att krossa, återstår honom intet
annat än att anropa den allt för långsamt kommande
döden.

Här var det tartarerna för tre dagar sedan hade
nergräft sin fånge!

I trenne dagar väntade Nikolas på hjelpen, som
skulle komma för sent!

Gamarna hade varseblifvit detta öfver marken
uppstickande hufvud, och under några timmar hade hunden
försvarat sin herre mot de glupska roffoglarna.

Mikael Strogoff kastade upp mullen med sin knif
för att hjelpa den ännu lefvande Nikolas ur hans graf.

Nikolas’ hittills slutna ögon öppnades åter.

Han igenkände Mikael Strogoff och Nadia.

Derefter hviskade han:

— Farväl, mina vänner! Jag är nöjd att ha
återsett er! Beden för mig!...

Dessa ord voro hans sista.

Mikael Strogoff fortfor att kasta upp mullen,
hvilken, fast tilltrampad, fått klippans hårdhet, och omsider
lyckades han uppdraga den olycklige.

Han lyssnade om hjertat ännu klappade. Det slog
icke längre.

Då beslöt han att begrafva den arme unge mannen,
så att han icke skulle ligga blottstäld på steppen, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free